På rehabilitering

Ja, nu är det klart, jag skall på 3 veckors rehabilitering på Frykcenter. Jag vet inte vad jag tycker om det  egentligen. Ena stunden vet jag inte riktigt vad jag skall dit och göra och nästa stund är jag nöjd. Fattar inte att det är jag som skall på rehab. Är jag sjuk ???? Nej mina besvär beror inte ms de är en del av livet (förnekelse). Jag har vant mig vid att inte vara riktigt hel. Aldrig vara riktigt pigg och fysiskt allert. Jag tänker inte så mycket på min ms när jag är hemma. Det är mest tillsammans med andra, det kan bli ett problem. Jag blir så trögfattad och känner mig numer alltid dum. Jag hänger inte med i andras samtals tempo. Jag glömmer mycket och har svårt med koncentrationen.

Jag har oxå börjat göra ologiska saker och har svårt att  komma igång. Fröken "Dårpippi" det är mitt mellannamn nu mer. Nu skall hon ut och lära sig flyga igen. Herregud jag som blir så stressad bland nya människor. Jag längtar efter mina barn och min man redan :-( jag vill inte vara ifrån dem så länge.:.....

Frykcenter känns som ett jäkligt tråkigt alternativ, önskar att det skulle vara en mer attraktiv plats för min rehabelitering, jag har varit där på studiebesök en gång och jag gillade inte stället, steningt, kallt och dötrist. det var min uppafttning.

Jag hoppas så att jag kan skriva och berätta för er om att jag har ändrat uppfattning och att detta ställe har gjort underverk för mig. Kommer att skriva en daglig rapport på bloggen om vad som händer och lägga upp bilder.

Trevlig lördagskväll !

Kram Ulrika

Cognitive Problems in MS

Cognitive Problems in MS

Läste den här artikeln om kognition och Ms och att Ginko biloba har visat viss positiv effekt... Tänkte genast på min erfarenhet av Zoming nasal......

Lång och tråkig dag ...

Ja sitter med datorn i knäet och känner mig rastlös och uttråkad.  Men det är bra :-) .

Livet !

Utan Energi lever man ett fattigt liv, kanske inget liv alls. Utan glöd och gnista finns kanske inget hopp. Många som lever i sin sjukdom kanske då ger upp.

Det är svårt att finna kraften, när livet är svårt och motgångarna är många.Men så länge hjärtat slår så finns den inom oss alla, det gäller bara att hitta den och ge den plats att växa. som en blomma behöver vi en ny kruka eller kanske lite ny jord och näring för att blomma.

Vi måste vattna våra besvärade och sjuka kroppar med vitaminer, mediciner och glädje. Vi måste våga pröva alla alternativ. Vi måste vattna våra sinnen med en vilja att återta våra liv. Vi måste bygga upp våra skal så att det i sig kan ge oss styrka när vi känner oss svaga.

Livet som är nu skall levas, alla har något i sitt liv att glädjas åt. Oavsett motgång finns alltid en meningen med våra liv, som även ger glädje till andra. Livet är inte alltid rättvist och vackert. Livet kan ta oss i riktningar vi inte hade tänkt oss, vi kan tappa kompassen och gå vilse. Alla kommer att få sina törnar och livsläxor längs vägen. När dörrar stängs kan vi öppna ny, vi kan pröva att gå andra vägar än vi tänkt oss i från början. Vem vet vart de bör. Kanske finns det en positiv överaskning i slutet av vägen.  

Säger bara zoming nasal !

Är det någon mer som har ms som har testat detta ????  Nu är det så att jag alltid har haft migrän perioder och jag kommer från en migrän familj, både mormor och farmor hade det. Under åren, har jag inte fått mycket hjälp utan varit tvungen att genomlida dessa attacker :-(. Min bästa nya läkare på neurologen , tog sig genast tid med detta problem och sa att detta går säkert att lösa, pice of cake tydligen för henne. Tror ni mig om jag säger att  hakan ramlade ända ner till knäskålarna på mig. Nöp mig i armen för en reality check . Här fanns äntligen någon i mitt liv som jag kan kalla för "min läkare"  som var villig att hjälpa mig lösa ett problem för mig som skulle göra att jag mådde mycket bättre.

Sagt som gjort, hon (min underbara läkare) började  med att skriva ut Zoming nasal, som jag nu har testat efter lite oro för vad jag läst om alla hemska biverkningar. Härom morgonen vaknade jag med värdens migrän, trodde mitt hö öga skulle ploppa ut och huvudet skulle delas mitt i tu. Klev med älgsteg upp ur sängen och tog fram denna spray. Bära eller brista tänkte jag och sköt upp en dos i näsan. Jaha nu är det bara att lägga sig ner och vänta på att hjärnblödningen skall komma som jag läst om i bipacksedeln, huuu. Men Trollet Hedlund somnade och vaknade 2 tim senare på strålande humör, Klar och pigg i huvudet. Hade inte den minsta känning av migränen som jag vaknade med. Hela em var jag så pigg, tröttheten som jag brukar släpa runt på som ett ok var puts väck, natten som kom sov jag inte en blund, det gick inte, jag var så vaken, så vaken. Jag somnade först på morgonen och sov några timmar för att sedan vakna utvilad igen ??? Nu undrar jag bara, vad det var som hände ???? Skulle nog vilja tillägga att jag var pionröd och svettig i ansiktet hela dagen, medicinen tror jag är kärlvidgande och tankarna tar mig  genast på ccsvi.

Allt skall vrängas ut och in :-)

Hej hej !!!


Det var länge sedan nu som jag skrev, behovet av att skriva går i perioder för mig. Upp och ner som humöret. Ett nytt år är framför oss och ett oskrivet kapitel ur livets bok. Jag gillar alltid början på allt. "Nya saker". Allt är helt  och så oförstört bra. "Januari...." mmmm det bästa med denna månad är just detta... Nu börjar jag om, alla gamla misstag lägger jag bakom mig. Det här året skall få bli kapitel "Ta tag i mitt liv". Jag skall organisera om och göra mer saker för mej och mitt välmående så att min bok skall bli lång.... En sak som jag skall börja med är promenader och sedan skall jag anmäla mig till en kör,  Att sjunga är förlösande och helande Jag skall titta närmare på vad jag stoppar i mig och försöka gå ner några kilon. Jag skall fokusera på att rensa upp och knyta i hop alla lösa trådar i mitt liv. Sedan skall jag göra en brasa och bränna gammal skit, som tynger mig. I år skall jag vränga allt ut och in här på sjöklint.

Dags att göra något bra !

Julen närmar sig med stormsteg. Det är så mycket jag vill förändra och få klart hemma.
Som vanligt känner jag mig helt under slut. Jag har varit förkyld under nästan hela hösten, nu sitter det i benen och armarna, känner mig skakis, bara jag gör något enkelt. Jag får även kramp i ryggen och höfterna, benen och magen. Sen har vi tröttheten som är olidlig. Tror att mitt nuvarnde hälsotillstånd är en effekt av allt det jobbiga som har varit. I går var jag till graven och tände ljus, det känns så konstigt att se mamma`s namn på gravstenen. Jag stannade länge på kyrkogården och  pratade med mina föräldrar. Det var mörkt ute vinden blåste i mina kläder och tårarna trillade ner för mina kinder. Undrar hur allt skulle ha varit om de hade varit i livet nu, friska. Jag hade nog inte haft en blogg. I stället  hade jag tagit telefonen och ringt hem, hem till mamma och pappa. När jag hade lagt på luren skulle jag ha haft en känsla av att allt på någotvis skulle ordna sig. En trygghet och ett lugn.

En känsla av tillhörighet, gemnskap och villkorslös kärlek från min barndoms familj är något jag saknar nu. Jag är rotlös och sjuk och svävar runt i ovisshet.  Om jag fick önska mig något denna jul, så skulle det vara att få vara liten igen "bara en gång till". Känna doften av såpa och möbelpolish. Följa med pappa i bilen och hämta mormor och morfar, möta farmor och farfar i hallen och försöka lista ut vad som finns i paketen. Jag kan se julbordet och jag kan känna smaken av mammas köttbullar. Allt finns inom mig nu alla minnen från barndommen. Jag har så svårt att förstå att den lilla flickan inom mig är vuxen nu, fri och självständig. Mina barn litar på att jag fattar ansvarsfulla beslut och är en trygg förälder. När hände det ??? Att jag blev vuxen. Hur kan jag fortfarande känna mig liten och osäker. Nu börjar snart ett nytt år med nya utmaningar. Kanske kommer det bättre mediciner, kanske vänder jag atlantångaren själv och kommer till en  hälsosammare destination. Mitt liv är mitt och det har jag fått som en gåva av min mamma och pappa, det är dags att göra något bra av det.

Tyckte den här bilden säger så mycket, det är inte alltid det syns utanpå det som finns innuti. Ms är en sjukdom  som är grymt obehaglig. Den ger sig på oss alla som har den på olika sätt. För mig betyder det att symtomen jag kämpar med dagligen, inte syns utanpå.

Hur tänker jag egentligen

Har börjat läsa Boken The Secret, verkar vara en bra bok. Jag längtar faktiskt  efter att få krypa ner under täcket och fortsätta läsa. Den handlar om attrationslagen, vi får det vi ber om. Om man fokuserar på sjukdom och hänger upp sig på det negativa så får man mer av det. Vi attraherar tydligen det vi ger ut. Placebo effekten är det samma saker vi tror på händer ??? Ja det skall bli intressant att läsa vidare. Det man är rädd för kommer till en, det har jag fått erfara, Men tänk om vi kan ändra våran framtid genom våra tankar....

Skölpaddan Ulrika

jaha, En riktig svacka har jag just nu, allt är rörigt och segt. En hosta som aldrig ger sig och en trötthet som har etsat sig fast ända in i benmergen.  Mitt minne är kolosalt dåligt och i sociala offentliga situationer känner jag mig nycktert full. noll kontroll. jag oroar mig för allt och inget, samt att jag har mycket huvudvärk. Tänk om man ändå fick slippa Ms några år. jag skulle sätta fart som en raket, göra allt jag vill på det sättet och i den farten jag vill. Snabbt som en vessla alltså, nu är jag  bara långsam och trög, som en sköldpadda.

Såååå trött

Jag skulle kunna sova dygnets alla timmar rakt av. Kroppen känns som 100 år. Allt är trögt, jag är virrig, deppig, stressad. Jag har värk och järnklumpar fastbundna på både händer och fötter. Tappat kompassen. Inventerar mitt inre. jag inser att mycket måste ändras nu för att jag skall överleva alla nederlag. Energin finns bara inte. Ahhh ! vad det är frustrerande. Skulle behöva en personlig tränare..En filosof, en egen kock och naturligtvis någon som kunde hejja på mig hela tiden.

Yrsel

Ja, då är bara den stora frågan vad beror det på...........Detta har hänt:
Under veckan vaknade jag en natt med fruktansvärd smärta i vä öga. Jag kunde inte titta eller vrida på ögat, faktum är att det gjorde så ont att det kom en liten tår. Dagen efter var det en aning bättre, men jag hade feber och ont i huvud och nacke. Jag kände mig riktigt knepig  och det är det ju aldrig roligt att göra. Jag kunde nu oxå känna av mer domningar och hela tiden fick jag springa åter och fram på toaletten för att kissa, på natten fick jag vara i väg minst 6 ggr.

Nu och igår mår jag lite bättre, förutom att jag har en obehaglig yrsel, så länge jag ligger ner går det skapligt men sen....... Nu är den stora 10.000 kronors frågan som jag slänger ut i cyberrymden till er..................
1 är det ett skov ? eller
2 är det vanlig flunsa ? eller
3 är det pga trötthet, stress och lite virus, sådant här falskt skov som man pratar om i neurokretsar ?.

Jag sitter här nu klockan 08.00 på söndagsmorgonen och bara undrar ngn som vet.....

Svettningar

Ja detta är ett hett ämne för mig, Sedan jag fick min Ms har jag haft svettningar, rikliga sådana. Det bokstavligen rinner svett I ansiktet och ur hårbottnen. Jag har aldrig tyckt om svett, ok, vem gör det undrar du säkert. Men jag tycker det är så äckligt när jag känner att det rinner längst halsen eller i huvudet. Jag får panikkänslor och pratar jag med någon så tappar jag helt fokus på samtalet.  Jag trodde ett tag att det var kopplat till betaferonet, men nu när jag bytt till copaxone så finns de kvar.

Jag vet ju att jag är enormt värmekänslig och många med ms har ju vad jag läst en lite högre temp. Det underliga med dessa svettningar är att de kan flyga på mig när som helst. Varmt som kallt, när jag är aktiv eller oaktiv.

Undrar om inte svetten hör samman med inflammationerna i nervsystemet.

Inflammation är kroppens försvarsmekanism vid angripen, sjuk eller skadad vävnad. Inflammationen innebär att området har öppnats för immunförsvarets komponenter, främst de vita blodkropparna.

Det finns olika anledningar till inflammationer. Den vanligaste är att kroppen har blivit infekterad av bakterier, virus, svamp eller något allergiframkallande ämne. Reumatisk inflammation är ett speciellt tillstånd då immunförsvaret inte avaktiveras utan fortsätter att angripa frisk vävnad. Eller ms då  immunförsvaret angriper myelinet och kroppen svarar med en inflammation som till slut läker ut och bildar ett ärr. När vävnad blir inflammerad uppstår en värmeökning av vävnaden som är inflammerad.

Kanske är det så att det ständigt pågår inflammationer i nervsystemet för oss msare. De inflammationer vi märker av är de som sätter sig någonstans där vi får symtom som påverkar oss eller försvagar någon funktion.

Ja vad jag vill säga med detta så är det säker pågrund av detta som många av oss upplerver svettningar i perioder. Det kan oxå va så att inflammationen satt sig i nervsystemet på den del som reglerar temperaturen i kroppen, termostaten är helt enkelt paj....

I vilket fall som helst är det jobbigt... Men det verkar jag inte ensam om att tycka då jag kollat runt på portalen osv....

Avslutar inlägget med en skön sensommar bild från bomsta baden.......

Pågår det ett skov ???

Nu var det ett tag sedan jag skrev, Efter att ha mått lite bättre, har jag nu de senaste två dagarna mått piss, som alltid efter stress så spökar min MS :-(. Jodå i förrgår kväll när jag skulle lägga mig, så fick jag så ont i vänster öga. Jag kröp dock ned i sängen och tänkte att smärtan säkert är borta när jag vaknade. Men, runt klockan tre på natten så vaknade jag av att det kändes som om jag hade en kniv i ögat. Jag hade svårt att öppna ögonen överhuvud taget, varje gång jag gjorde en ögonrörelse kändes det som om jag skulle dö av smärta.... Jag har ju ofta haft migrän men detta var något annat.

Jag blev så förtvivlad, jaha en synnervsinflammation?. Skall jag åka in ?, Det kändes inte som ett alternativ trots smärtan. Tror inte jag skulle ha stått ut med att sitta i väntrummet och vänta. Jag tappade upp ett hett bad. Bad min sambo hämta de starkaste värktabletterna och en kylklampa. Efter att jag försökt mig på  lite egen behandling,  så kröp jag ned under täcket igen och grät en skvätt. Kände mig sååååå ensam, just då saknade jag mamma också. Hela dagen därpå låg jag nedbäddad och fort jag rörde huvudet kändes det som om det skulle explodera. Ögonlocken var oxå ömma och fortfarende gjorde det hemskt ont att röra ögonen åter och fram.

I dag känns det dock bättre, men jag är fortfarande öm och känslig i ögonen, framför allt i vänster öga. Jag vet att om man misstänker en synnervsinflammation så är det viktigt att kolla upp saken. Men jag har tillbringat så mycket tid på Karlstads centralsjukhus så att det  i bland känns som om jag hellre går under  än att åka in. Alltid när jag kommer dit känner jag mig utlämnad och sårbar. Jag litar inte på vården jag har blivit felbedömd så ofta och en av ggr kunde det ha slutat med att mina närmaste kunde ha fått uppsöka en begravningsbyrå.

Jag är en känslomänniska och väldigt känslig inför vad folk säger och hur de säger det. Det är en ganska dum egenskap... Det är bättre att skita i vad andra tycker och se om sitt eget hus, när det kommer till ens egen hälsa. Men i dag känns ändå ögat skapligt, men jag har mer besvär i hela vänster sidan, Känselbortfall och täta urinträngningar natten innan "ögat" var jag upp säker 6 ggr. Jag är oxå väldigt trött och velig... Grrr jag hade så gärna velat användamin tid nu till att rensa upp och försöka komma upp på banan igen.

Tillförlit har jag dock, till att detta skall bli bättre, många bäckar små gör en stor skillnad. Bara jag får i ordning på saker och ting runt omkring mig och skapaar strukturer för att hantera vardagen bättre, finner ett system som underlättar för min hjärna. Då tror jag att saker och ting kan komma att ljusna.

Lite lättare

I dag har dagen varit en aning lättare, jag har dragit långa djupa andetag, fyllt mina lungor med höstluft. Känner av msen dock. Armarna är blytunga och jag har känsel bortfall lite här och där. Hjärnan har tagit semester och det känns i bland som jag är vaken mitt i en dröm, hmm, mycket konstig känsla vill jag lova...hoppas det blir bättre och hoppas possitiva saker kommer att hända i mitt liv framöver....

Tack och lov att jag har mina små mirakel, de är som plåster på mina sår <3 <3 <3

En dikt till mamma

Jag vet !

Dagarna går, klockan stannar inte, bilarna kör åter och fram. Allt är som vanligt, som om inget hade hänt ?? hur är det möjligt. Ett liv är så litet, men ändå så stort för de närmsta. Världen slutar inte snurra när någon försvinner. Smärta dödar inte, den bara tär.

Mitt hjärta är trasigt och jag sitter här vänder och vrider på minnen, bilder. Jag försöker få ihop pusslet, men det fattas bitar, Jag inser att det aldrig kommer att bli färdig nu, det är försent.

Hon visste väl att jag älskade henne ? att jag inte ville att hon skulle dö ?  Förstod hon att hon skulle dö. Plågades hon ??? Oj oj oj vad många frågor jag har som aldrig kommer att få ett svar.

En av de jobbigaste sakerna med att förlora mamma, var att jag tyckte att hon inte haft någon glädje i sitt liv de senaste åren. Msen tog så mycket från henne och motgång efter motgång gjorde henne uppgiven och många ggr bitter, hon hade svårt att ta emot hjälp. Det var enormt svårt att följa detta så nära, samtidigt som jag visste att inom mig hade samma sjukdom fått fäste. Många ggr undrade jag, om att se mammas kamp mot sjukdommen var som att få se en glimt av min egen framtid. Kommer mitt liv att sluta så här, på samma sätt som mammas.

Hur gör man för att gå vidare, tar en dag i taget ?, sätter sig i sadeln och rider vidare?
Jag vet bara inte om jag klarar det, fast jag har varit mamma åt min egen mamma i många år så har hon fysiskt alltid funnits där, omtänksam, varm, givmild och kärleksfull.
Jag vet nu vad smärta är, jag vet vad ångest är, jag vet hur det känns att nästan dö, jag vet hur det känns att vara rotlös, Jag vet hur det känns att vara sjuk och inte kunna lita på sin kropp och hjärna, jag vet hur det känns när drömmar bara försvinner, Jag vet hur det känns att bli orättvist behandlad, sårad och sviken. jag vet hur det är att hålla mamma och pappa i handen när de skall dö, Jag vet !!!

Jag hoppas vid gud att jag inte kommer att få veta något mer inom den närmsta framtiden.
Just nu är det svårt nog att gå omkring och vara så upplyst som jag är om livets smärtor och mörker.

Det finns ljus, det gäller bara att se det !

Vad är det du ser, Jo en måne som lyser på väg upp i mörkret, kom att tänka på att: När solen går ner, kommer oftast månen upp i någon form, även om man inte ser den, så vet vi att den finns där ute någonstans gömd av jorden, solens strålar når nämligen inte månen från den plats vi står. I bland kan ens egen sorg vara så stor så att man har svårt att se det lilla lilla ljus som ändå finns därute.

Bara bedrövelse !

Ja denna dag har varit en ren bedrövelse, "Inklämd sådan" i min kropp, som i en flaska med etikken utanpå av en glad sol . Känner mig instängd och förvirrad, hela jag är fylld av saknad som behöver få utlopp. Finns massor av saker som skall göras, som jag vill göra men inte orkar.

Om jag skulle mera exakt försöka sätta ord på hur jag känner eller göra en liknelse med något skulle det kanske vara detta senario.

Tänk dig att du sitter i en stor gjutsäck, du försöker sträcka ut dina armar och benen men det finns inget utrymme. I säcken finns också giftormar och spindlar som gör sig beredda på att hugga vid minsta rörelse från dig. Utanför finns en vidrig stank och du förstår att du befinner dig på en soptipp. NU Hör du ett ljud av en stor traktor som närmar sig, du förstår att du är på väg att bli krossad, traktorföraren har inte en aning om att en människa finns i säcken, PANIK rör du dig, så dör du, rör du dig inte, så dör du också. Någon har gjort en oförstörbar knut på säcken, eller var det kanske flera som gjorde det...... LJUDET kommer närmare nu,  "nuuuu"..... Phuu...... han körde förbi. Samtidigt som allt detta händer, måste du ha ett konstant leende på dina läppar, precis som om det gällde livet på din barn, så är det värsta du kan göra,  att sluta och le.

Ångest, ja vilken jäkla ångest jag känner, av så många olika saker. Ingenting är rätt i mitt liv nu, jag är inte i sync med något. Det måste hända något possitivt snart, annars går jag under. Saker händer bara inte av sig självt bara. Om man vill ha något, måste man få det att hända. man måste ta egna initiativ och gå framåt. Det är svårt det, när man har dålig iniativförmåga. Jag är sprängfylld med ideer, men jag har ingen förmåga att förverkliga dem. Jäkla ms.... tänk att detta fanskap till sjukdom, skulle komma så här mitt i mittakten av mitt liv och förstöra allt.

Detta inlägg är av bara mörker, Jag ser det men Jag ger mig inte, jag ler fortfarande:-), i morgon är säkert allt ljusare. Då skall jag skriva om något annat än ångest och självömkan. Fast jag är 38 år så känns det som om jag vore sju år och nyss mist min mamma.

Hon fattas mig

Sitter i min favo fotölj och hör ljudet av tunga regndroppar mot fönsterrutan. I fredags hade vi begravning för min mamma, min älskade mamma. Det gör ont i hela själen nu av saknad. Allt är så tyst, så stilla. Det är över nu, hennes smärta och ångest. Men för mig har  en saknad infunnit sig, som sliter och river i mitt innersta. ÅÅÅ vad jag önskar att jag kunde plocka upp telefonen och ringa, höra hennes röst, få säga till henne att jag älskar henne och att hon fattas mig.

First aid till hjärnkontoret

"Genom tillskott med kokosnötsolja plus antioxidanter, B-vitamin med extra tillskott av B12, omega-3 och tarmbakterier finns möjligheterna till ett friskare liv - både för gammal som för ung med "trassel" på hjärnkontoret!"

Källa ; http://neuropedagogen.blogspot.com/2011/08/alzheimers-kan-bli-friskare-genom-bla.html

Bra länk !

Vill du läsa mer om signalsubstanser:

http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm

Här finns massa matnyttig information...

Sökte och hittade detta !!

Kopierade texten rakt av, varför ändra något så bra Läs här:

"Dopamin (produceras av binjuremärgen, nervceller)

* Belöningsupplevelser

Funktion: Belöningshormon (må-bra-hormon) kopplat till eufori och lustkänsla, hjärnans belöningssystem. Är en signalsubstans. Påverkar humöret så man blir glad, lugnande, motverkar depressioner, smärtstillande, stimulerar motoriken, höjer koncentrationen och inlärningsförmågan, är aktivitetsstimulerande. Kopplas till mat- och kulturupplevelser samt lustupplevelser vid sex, aggressivitet mm. Dopminbrist kan leda till trötthet, koncentrationsproblem, depression, sömnbrist, mental slöhet, dysterhet, tungsinne, ointresse och att man blir allmänt ouppmärksam. Stor dopaminbrist kan leda till psykiska sjukdomar, depressioner, Parkinsons sjukdom, RLS (rastlösa ben) mf. Finns även koppling mellan dopaminobalans och ADHD, låga halter av amfetamin höjer dopminhalten och används därför ibland mot ADHD. Schizofreni har däremot kunnas kopplas till förhöjda dopaminhalter, det samma gäller vid psykoser. ​ Beroenden Det finns stora kopplingar mellan olika beroenden och dopamin. Rökning, narkotika, droger och alkohol men även mat och sötsaker som godis, och exceptionella beteenden av motion, spänning och lust ökar dopaminet och kan skapa beroenden. Efter ett tag kan kroppen bli så beroende av dessa dopaminkickar som du får genom dessa aktiviteter att det blir svårt att sluta, och säga Nej! ​ Beroendecentrum i hjärnan kan därför påverkas/kidnappas av såväl ett kemiskt beroende som ett beteende och hjärnan har ofta dessvärre en förmåga att föredra så hög dopaminaktivering som möjligt, vilket leder till att kroppen vänjer sig med allt högre halt av dopamin för att må bra. Det gäller därför att vara observant när ett normalt positivt dopaminberoende har gått för långt och blivigt ett allvarligt missbruk. ​ Det finns alltid en fallande personlig skala på vilken aktivitet som ger som ger mest dopamin: droger som amfetamin med flera frisätter normalt mest dopamin, därefter alkohol, sex, sötsug, olika beteenden, mat, motion, fysisk träning... ​ Se extern sida: Hjärnmagasinet om beroende (Obs! 9 filmer) ​ Grelin och Leptin - sötsug, hunger och mättnad När du äter godis och läsk så frigörs dopamin, endorfiner och ett hormon som heter Grelin. Dopamin ger dig lustkänslor, endorfiner gör att du mår bra medan hormonet grelin skapar ökat sötsug och hunger. Det är därför du gärna äter mer sötsaker än vad som är bra när du en gång har börjat småtugga godis. Grelin är det hormon som startar själva hungerprocessen. När du äter så är det främst dopaminet som är aktivt. När du blir mätt tar mättnadshormonet Leptin sen över och dämpar dopaminet och grelinet. Nu när du känner dig mätt ökar må-bra hormonet serotonin. ​ Sockret gör även att blodsockret höjs och att insulin utsöndras i kroppen, vilket påverkar hungerkänslorna i sig och kan leda till bland annat övervikt och fetma. Godis kan därför ses som en drog som kroppen har svårt att säga nej till när den blivigt beroende, så var observant och försök hålla sötintaget på en låg nivå och försök säga nej när sötberoendet blir för starkt, eller ta en frukt istället... Tyrosin Adrenalin, Noradrenalin, dopamin och serotonin bildas av ett enzym (aminosyra) med namnet tyrosin och som vi får från födan. Dopamin skapas först, sen noradreanalinet och adrenalinet i en biologisk process. Aminosyran tyrosin som behövs för att bilda dopamin hittar man i proteinrika livsmedel som: kött, fisk, ägg, baljväxter som bönor och linser, mandel, avokado, bananer, keso, jordnötter, nötter och frön mf. Tyrosin behöver förutom protein även vitamin B6, vitamin B12 samt magnesium som främjar bildandet av dopamin. Även skölkörtelhormon bildas av tyrosin. Pigmentämnet melanin som behövs för håret bildas även av tyrosin. Har du brist på dopamin bör du öka intaget av proteiner. Järn har även visat sig ha en viktig funktion vid produktionen av dopamin. Kroppen ökar produktionen av dopamin vid fysisk träning, även vid yoga, meditation." Min Källa; http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm MINA TANKAR RUNT CITATET : Nu tänker jag så här ?? Dopamin produceras av bla nervceller som kanske inte är de allra tillförlitligaste cellerna hos oss med Ms :-). Dopaminet gör att vi lär oss saker bättre och kan koncentrera oss mm, Dopamin brist kan vara en orsak till trötthet, Läste texten här ovan och fann att samtlig fakta faktiskt kunde knytas samman med hur jag upplever min Ms. Ja så i kväll börjar jag med min Madopark, Thats it ! finns inget att vänta på det bara att prova så får vi väl se vad resultatet blir.

Dopamin ??

Jodå, nu har jag sjunkit in i dimman. Jag är så trött att jag har svårt att hålla mig vaken. Jag kan sova hur mycket som helst utan att känna mig utvilad :-(. När jag tvingar mig själv att göra saker som måste göras känner jag att tröttheten sitter i hela kroppen armar, händer och ben. Efter jag gjort något om än lite så får jag myrkrypningar i hela kroppen. Det står mig att kroppen begränsar mig och inte tvärtom.

Alltid som vanligt under mina trött perioder, så blir jag seg i kolan dvs fattar trögt, blir disträ och glömmer saker hela tiden, vänder orden fel och pratar bak o fram. Initiativ förmåga blir sämre gnäll, gnäll, gnäll...

Måste komma på något som förbättrar mitt minne. Tänkte på det här med dopamin. dopamin är en signalsubstans som efter 25 års ålder minskar hos "alla" även friska. Dopamin har med minnet att göra och dålig dopaminnivå i hjärnan, gör att vårat arbetsminne blir försämrat !

I juni fick jag förskrivit madopark som höjer dopaminhalten. medicinen är för myrkrypningar i benen nattetid så att jag skulle få sova bättre. Tänkte nu att även denna medicin kanske kunde göra mitt minne bättre. Har inte prövat medicinen riktigt, men i kväll gasar jag på ordentligt...........(läste förövrigt att ms läkaren Birgitta Brunes är insnöad på det här med signalsubstanser)

Slänger med en bild från i sommar i inlägget oxå. Tänk att hösten är här nu, va fort allt går mamma har varit borta i över en vecka nu saknar henne så det verker i hjärtat !!

Bra bemötande :-)

Tack !

gode gud för att jag äntligen har fått en läkare på neurologkliniken som jag kände ett omedelbart förtroende för. Hon var trevlig ödmjuk, rak och vad det verkade öppen för olika tankar. Ingen stress utan bara ett trevligt bemötande. I bland behöver man lite medvind och jag är tacksam för att det kom just nu, när mina dagar är mörka och nätterna långa och svarta.

Det har gått några dagar sedan mamma gick bort. Jag befinner mig i något slags chocktilstånd. Det är som om jag inte riktigt förstår, allt är en dröm, någon har ljugit för mig att hon är död. Samtidigt är jag lättad att hon inte plågas mer. Många gånger sedan fre kväll har jag stått med telefonen i handen och tänkt ringa till en telefon där ingen längre svarar....

Uj va trött jag är och jag kan inte mycket göra för att förändra det, kanske skall föreslå en sagostund för sonen som är hemma och är sjuk.. Tror jag gör det, så kommer nog allt att kännas lite lättare sedan.

Vila i frid

Min mamma är borta, I går kväll lämnade hon mej och min bror efter en lång dödskamp. Det svåraste jag någonsin varit med om. Hon kämpade så, in i det sista och nu är jag helt tom. Jag förstår inte, jag vill inte att hon skall vara borta. På samma gång är jag lättad att det är över..... Att hon inte behöver gråta flera tårar, att smärtan inte river i henne med sina ilskna klor. Jag måste tro att hon är lycklig nu, att hon har kommit till ro och funnit sin frihet. Hennes kropp var hennes fängelse under många år, det fanns ingen återvändo och den enda räddare för henne var döden. Tillslut klockan 21.55 den 2/9 så tog mamma sitt sista andetag och gav sig  ensam av på sin själsliga resa till himmelen och till pappa.  Ms och cancer är hon nu befriad i från och ingenting kan någonsin plåga henne mer.

Vila i frid älskade mamma, förevigt kommer vårt själsliga band lysa som solen i mitt hjärta

Den är Bilden tog jag på morgonen i förgår :-)

Sträva efter bättre blodcirkulation

Löpning får hjärnan att växa. Efter ett par dagars träning har det vuxit fram hundratusentals nya celler. Dessa celler gör att du får bättre minne samt håller hjärnan spänstig. Träning ökar blodcirkulationen och därigenom bildar kroppen mer hormoner som stärker nervcellerna :-)  Läste detta i tidningen Ms. En bra gratis tidning om du inte har den beställ den på www.multipelskleros.nu

Jag tänker som så att även om man inte kan springa så borde det vara lika bra att göra någon sorts aktivitet där man får snappare puls. röra på sig så att cirkulationen får fart.
Allt som gör att blodcirkulationen blir bättre är bra för oss med Ms helt enkelt. Nu jäklar ! skall jag ta tag i detta. Min rumpa skall få semester och det är dags för fötterna att börja jobba. Stavar skall inhandlas under morgondagen, punkt slut. I det här huset kommer det att finnas mer hjärnceller i slutet av veckan.

Smärtsamma dagar för själen

"Upp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp". Ja nu är livet förvirrande svårt, återigen har min mammas sjukdom försämrats och  några dagar har jag sovit hos henne. Hon är ledsen och har ångest. Hon gråter mycket men talar inte gärna om sina funderingar med mig.

Ångesten sliter även i mig det är svårt att se någon man älskar försvinna ur livet i sällskap med ångest. Om jag bara kunde få en dag med mamma till utan sjukdom, utan ångest, utan ms.

Varför skulle vi, mor och dotter få denna elendiga sjukdom. Varför just vi ??????  varför skulle mamma få cancer ? och hur skall vi klara av att skiljas från varandra?. Allt är så rörigt i mitt huvud just nu. Jag har inte koll på något. Det enda jag kan tänka på är henne, hur hon mår, vad hon tänker på och hur länge till hon stannar kvar här hos oss i jordelivet.

Vad skall jag säga till barnen ??? Är hon rädd ?? Många frågor är det, säkert hundratals med frågor som bara mal och mal i mitt lilla numera ganska komplicerade huvud.

Vem har sagt att det är lätt att dö ???? och vem har sagt att det är lätt att bli lämnad kvar ensam ???  INGEN