Tycka olika

Om man skall driva en blogg, Vad vågar man skriva om då? Hur mycket skall man lämna ut av sina tankar till omvärlden. Det skrivna ordet äger makt.  Det kan missförstås och vändas emot dig i andra sammanhang längre fram i livet.
Många som läser bloggar och liknande., skriver oftast själva, men det finns dom som som läser med mycket kritiska ögon. En del tycker att det är billigt att hänga ut sitt inre för allmänheten. 
Jag tycker det är modigt att våga öppna sig.  Att berätta vem man är och vad man tycker och tänker.  När jag skriver så försöker jag att inte tänka så mycket på människorna som läser vad dom tycker och tänker om mina ord.
Om jag skulle tänka på vem som läser, så är det lika bra att sluta skriva.  Det finns alltid någon därute som inte har lika uppfattning som jag, som tycker olika.
Med det sagt så är jag ändå känslig för kritik.  Elak sådan. 
Jag läser mycket och tycker mycket.  och på sistone har jag känt mig irriterad på alla elaka kommentarer som finns överallt i media.  Jag förundras av den stora brist på empati som så många tycks ha. Jag är av den uppfattningen, att om man tycker olika så behöver man för den del inte bete sig otrevlig eller uttala sig elakt.  Kanske är det mesigt att tycka så men för mig är det viktigt.  Natti natt

Våren är på ingång !

Ett intresse jag har är att fånga känslan i olika ögonblick.
Jag försöker ta den där bilden som jag
sedan kan titta på, och minnas precis
vad det var jag kände i det
ögonblicket som fotot togs.
Jag har alltid älskat våren,
alla dofter och det underbara ljuset.
Allt vaknar upp på nytt och blir lättare.

Vy från mitt sovrum

från sovrums fönstret



Vid våran grillplatsen

Tidig morgon

Solen går upp

Välkommen

Nya vägar framåt.


När man har fått en ms diagnos, så tar allt det som man trodde var sant slut,  allt blir förändrat, besvärligt och man känner inte längre igen sin kropp. 

Hur gör jag nu ?
Är detta sant, befinner jag mig i en dröm?
Varför händer detta mig?
Hur kommer mitt liv att bli nu ?

Liksom bilden ovan, så blir ens livsväg trasig och konstig. Den väg man gått på, tar slut på ett sätt som man inte trodde var möjligt.
Många stannar i chocken av förändring länge. 
En del tar tag i problemet ganska omgående och ger sig "den" på att fortsätta på den väg de befann sig på, som om inget hade hänt.  Genom beslutsamhet och otrolig vilja och styrka kommer de fram till resans mål, säkert illa tilltufsade av bara sin fasta beslutsamhet av att aldrig ge upp.
Andra letar nya vägar. Kanske till och med finare och bättre sådana, På den nya resan ändras oftast också destinationen och man hamnar troligtvis någon annanstans än det som var tänkt i från början. 
Värre är det för den som blir så illa skadad vid vägens abrupt sluta, att han/hon skulle vara helt oförmögen att ta sig någonstans utan hjälp. Hur fixar man det ?
Vilken hjälp finns det då att få och av vem?. 

Det finns mängder av bra hjälpmedel på marknaden i dag. Men av någon underlig anledning, så är det ytterst få av hjälpmedlen som får förskrivas av våra arbetsterapeuter. Detta innebär i praktiken att man får det hjälpmedel som någon "annan" tycker skall passa oss. ( rullator, rullstol och permobil )
  
Annat är det för den som har en förmögenhet på banken. Han eller hon kan fortsätta åka slalom, cykel, ta sig ut i skog och mark mm. Eller skaffa sig en fyrhjuling för att fortsätta resan där vägen tog slut.
För oss som inte har mer i plånboken än att det räcker till en tallrik med korv och mos är möjligheten till ett mer aktivt liv med barn och familj borta. Sakta men säkert så börjar du förstå att det du tagit så förgivet, inte alls är självklar längre. Då kan det vara lätt att bli bitter :-( 
Hur kan livet förändras så plötsligt. vilken väg väljer du ?

Jag tror att det alltid finns möjligheter att komma framåt oavsett hinder.

Jag Tänker på en gång För länge sedan
När jag semestrade i Falkenberg och skulle ta E6.an till Varberg så hamnade jag fel :-0, Jag körde runt, för att hitta vägen ut till motorvägen. Ganska snart befann jag mig på en annan väg (kustvägen) till Varberg. Jag bestämde mig direkt för att sluta leta efter motorvägen och fortsätta längst med havet. Jag fick upptäcka nya vackra miljöer som för mig var okända och som jag aldrig hade fått uppleva om jag inte kört fel, jag slapp också den stressiga motorvägen som jag aldrig gillat.
I efterhand är jag tacksam för att jag körde fel, vem vet vad som kanske hade hänt på motorvägen. Jag kom ju fram till Appelviken i Varberg och tänk så mycket annat jag fick se och uppleva på den smalare och längre vägen

Jag tror att när man accepterar vad som har hänt och slutar tänka så mycket på hur orättvist livet är. Så tror jag att tillsammans med dagens tekniska möjligheter, så behöver ingenting vara omöjligt för oss längre oavsett fysisk eller mental förmåga.

Ps ! Vi måste gå samman och kämpa,  rätt till bättre modernare Hjälpmedel. Alla borde få välja vad som passar dem bäst. Unga och äldre kanske inte har samma smak eller behov. Genom möjliheten till individuella val minskar hopplöshet, frustration Och depression. Möjligheter öppnar sig och kan utvecklas till något positivt för den enskilda individen, familjen och samhället i övrigt.

Relationer

Ja, det är inte lätt att leva med en människa som förändras, men är det ödet så varar kärleken förevigt.