Hon fattas mig
Sitter i min favo fotölj och hör ljudet av tunga regndroppar mot fönsterrutan. I fredags hade vi begravning för min mamma, min älskade mamma. Det gör ont i hela själen nu av saknad. Allt är så tyst, så stilla. Det är över nu, hennes smärta och ångest. Men för mig har en saknad infunnit sig, som sliter och river i mitt innersta. ÅÅÅ vad jag önskar att jag kunde plocka upp telefonen och ringa, höra hennes röst, få säga till henne att jag älskar henne och att hon fattas mig.
Etiketter:
Tankar
Jag tror att man växer som människa genom förändring. Därför försöker jag vara öppen för alla förslag och variationer kanske det kommer att hjälpa mig att en dag bli fri från min MS. Dela gärna dina tankar, tillsammans är vi starka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar