När jag fick min Ms

Många säger att Ms och stress inte har något samband, vilket jag tror är fel.
Mitt liv har varit fyllt av djupa dalar och höga toppar. Jag tror att jag har min Ms pga av arv, miljö, stress samt livsituation. så här har det varit för mig.....

2001 gick min pappa bort efter ha varit sjuk i cancer " hjärntumör"... Han var mitt ankare, min trygghet, jag älskade honnom djup och såg upp till honnom, så hans sjukdom och bortgång tog mig hårt.
Jag var sjukskriven en kort period för att sörja eller som det stod i intyget  en stressrektion.

Min Mamma fick sin Ms diagnos -98.Hon började då leva sitt liv i bitterhet, smärta och ångest. Livet för mamma efter pappas död har varit hårt  med fysiska handikapp och kognitiva besvär. Jag har burit runt på hennes sorger ofta och försökt hjälpa henne tills jag nästan själv slutat fungera.

2001 började jag ett nytt jobb på en infekterad arbetsplats där jag inte blev speciellt bra emottagen. Jag vantrivdes, men jag försökte göra det bästa av situationen. Att jag inte var välkommen på arbetsplatsen förstod jag då det hade funnits en önskan om att min tjänst skulle ha gått till ngn annan internt inom arbetsgruppen som saknade den rätta utbildningen. Detta tärde dock på mig mer än jag kanske trodde,  dagligen blev jag utsatt för tråkiga saker som många helst vill slippa...

2003 köpte min sambo och jag ett stort renoveringsobjekt.

2004 blev jag gravid med min son, Graviditeten var till stor glädje och lycka . Min sambo och jag hade försökt att få barn i 9 år utan att lyckats, vi hade varit på massor av olika utredningar och så när test stickan visade possitivt, blev glädjen enorm. Under graviditeten besvärades jag av svår foglossning samt blödningar. Av alla hormoner fick jag en deppresion.

Jag var sjukskriven under graviditeten och mammaledig fram till  januari 06.
När jag kom tillbaka till arbetsplatsen ansökte jag om att få gå ned i tid från 100% till 75% för att min som skulle slippa vara så långa dagar på dagis.
Min chef skällde ut mig rejält ,han menade att jag hade ju nyss varit mammaledig. Att föräldrar har rätt till förkortad arbetstid hade han ingen förståelse för.

Jag visste inte själv då att jag vid den tidpunkten återigen också var gravid. Något jag inte kan neka till gjorde att jag kände mig lycklig, graviditeten var inte planerad.

Jag blev återigen sjukskriven pga av blödningar och svår foglossning. Med ett brev på posten, blev jag uppsagd för att jag var för sjuk för att jobba ?????????? Graviditet är ingen sjukdom och det vet varenda handläggare på försäkringskassan i allafall. På min arbetsplats fanns inte utrymme för att bli förälder.

06 var ett svårt och lyckligt år. Jag var sjukskriven med foglossning, fick inte bära, hade blödningar och kände mig kränkt av min arbetsgivare. I slutet av året föddes min dotter. Arbetsgivaren fick betala mig 2 årslöner pga att uppsägningen saknade giltlig grund. Jag fick upprättelse. Jag kände mig ändå orättvist behandlad och trampad på och tvisten med facket, arbetsgivaren och graviditet hade tärt på mig.

jag hade också känt stress över att bo i ett renoveringsobjekt med ett litet barn och ett på väg. Vi hade ingen dusch inne, utan fick gå ut och duscha  i ett provisoriskt duschrum. På vintern frös vattnet och istapparna hängde efter väggen, varmvatten beredaren var på 50 l, så var oturen framme, fick man duscha ur shampoot i kallt vatten. I slutet av året föddes mitt andra barn som var en lite söt flicka, efter förlossningen fick jag hög feber och inlagd för livmoderinflammation.

Dec 06 mitt i natten trodde jag mig kunna se döden i vitögat. Hemska buk och bröstsmärtor väckte mig och efter en tur i amulansen och ett besök på akuten fick jag veta att jag hade gallsten. Hela dec 06 satt jag på akuten var och varannan natt med en 2 åring och en nyfödd, för att få kramplösande och smärtstillade injektioner. Jag blev placerad på väntelista för op.

I jan 07 blev jag inlagd efter att jag fått en livshotande bukspottkötelinflammation till följd av gallstas. Jag blev op den 12 och akut op igen dagen efter den 13 då mitt liv räddades.  Jag hade fått en blödningschock på avd, då ett klips runt ett blodkärl hade släppt. 2,8 liter blod fanns i buken, läget var kritiskt om man fick ringa efter min sambo. Efter vård på iva kom jag hem till lilla familjen igen. De var glada över att åter igen ha mig hemma.

Ett helt år efter op hade jag buksmärtor som gjorde att jag fick äta morfinpreparat. Hösten 07 kom vad som nog var mitt första skov. Jag hade domningar i vänster ben, bandage känsla runt knäet. Vc trodde på sterss så  jag fick antideppresiva mediciner.

Januari 08 fick jag värk i örat (extern otit) och återigen inlagd. efter att jag kom hem från sjukhuset  kom höstens symtomen tillbaka, fast kraftigare denna gång. Hela vä ben kändes konstigt och jag hade bandage känsla runt knäet igen. Kände mig kraftlös och tyckte mig inte kunna gå några längre sträckor alls.

Jag var så trött, så trött. Jag hade ju två små hemma, så jag visste ju inte vad mina symtom berodde på. Innerst inne viste jag att något var fel fel fel. På vc kunde jag inte få ngt svar, utan jag blev skickat med remiss på skikttrtg för att "utesluta hjärntumör", som min läkare läkare uttryckte det.....

Jag bara grät och grät, oron var så stor, min pappa hade ju dött i hjärntumör och mamma hade ju ms. jag började be till gud och sa - snälla snälla låt det "vara ms" vad som helst bara det inte är en tumör.

En morgon vaknade jag och hela vä sida var bort domnad. Ansiktet kändes konstigt och det tryckte under näsan. In till akuten igen, där fick jag en remiss till neurologen.

Nu började min ms utredningen med LL och MRI. Det konstaterades tillslut att det var Ms. Tack gode gud tänkte jag.  Jag får leva, jag får se mina barn växa upp yes !!!!!!
eller..........Varför i hela friden tackar man för den här skit sjukdomen och allt vad den innebär.

Nu är det 2011. 3 år har gått, tankarna och känslorna går upp och ner som skoven Restsymtom har jag efter varje skov.  Det värsta är nog att det har förändrat min personlighet. Sjukdomen tar mina drömmar och ställer ofta till det för hela familjen. Jag kan inte göra samma saker längre som jag kunde när jag var frisk.

Min mamma har nu även cancer i tarmen, lungorna och levern och livet prövar mig dagligen till den milda grad.. Tänk hur fort livet förändras. Stress, sorg, arv är vad som har gett mig min Ms, detta är jag övertygad om. Jag är enormt stresskänslig, det räcker med en födelsedag för att jag skall känna mig sämre.

Den här bloggen är framför allt till för mig, Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, skriva av mig, jag tror att det kan hjälpa mig gå vidare med livet . Jag vägrar ge upp, det finns en mening med att jag föddes och jag tänker ta reda på vad den meningen är.

Om du frågar mig om jag tror att sress kan vara en utlösande faktor för ms så är mitt svar Yes.........