Min mamma

Sitter och tänker på livet och all jäkelskap :-(. Det är helmysko detta fenomen att vissa människor drabbas av allt. Min mamma har aldrig varit skonad från det värsta, nej hennes liv har gått ut på prövning efter prövning. Hennes ms har varit jobbig, den tog hennes livskvalite. Nu har den fått maka på sig för att lämna plats åt cancern.

Mamma fick diagnosen obotlig cancer förra året, hon har en tumör i tarmen, levern, lungorna och binjurarna.
Det finns inget mer dom kan göra för henne nu..... Hon har ont ont ont,  så jäkla ont. svåraste tycker jag ändå är ångesten av att förlora någon man har levt så nära med sedan den dagen man föddes. jag känner mig maktlös då jag hör hennes andhämtningar som är häftliga pga av den smärtan hon känner. Gode gud ! om jag bara kunde göra allting bra, om hon ändå slapp lida så. Min mamma är en snäll kvinna. Den ömsintaste mamma något barn kan önska sig. Hon gav mig en bra och trygg barndom och har alltid funnits där med öppen famn beredd på att trösta om livet har varit mig orättvist. "Jag älskar henne, min mamma"

I år är det 10 år sedan jag satt och höll min pappas hand då han slutligen somnade in och förlorade sin kamp mot cancern. Jag slets itu, gick sönder totalt, mitt hjärta krossades och allt var länge bara svart, tyst och konstigt. Han var borta, plösligt fanns han ingenstans där jag kunde nå honom och det gjorde så ont. Hur kan livet  fortsätta efter en sådan förödelse det vet jag inte men det gjorde det. Och nu är det snart dags för ännu ett farväl.

Om det finns någon gud så ber jag dig att vara barmhärtig, låt min mamma få sova gott i natt. Sova utan att ständigt vakna av smärtan som river hennes kropp i trasor. Låt himmelens alla änglar hjälpa henne att gå över då hennes tid är inne. Hjälp mig att orka finnas där för henne så som hon behöver mig.............