Elda upp mina bekymmer...

I dag är det fredag..... Ja och vad skall hända då. I kväll hoppas jag på fredagsmys. Under dagen är min hjärna inställd på att städa upp i denna röra här hemma. Undrar hur det skall gå till med ben, fötter och händer som värker... Jag skall i alla fall försöka. Ju längre man väntar dess jobbigare blir det. När man har kognitiva svårigheter bör man ha ordning och reda hemma, tankarna känns lättare då för allt är inte längre "bara" kaos.

Om jag får ordning på alla lösa trådar, alla måsten, skapar struktur och gör planer med mål och delmål så tror jag att hela mitt liv blir lättare att leva. Visst känns det skönt att ta tag i saker som bara ligger och gror, som väntar på att göras.
Och visst känns det bra i hela kroppen till och med långt in i själen när man har tagit tjuren vid hornen och det är tomt i kön. Allt som väntar är borta, rent, klart ..... man har nått sitt mål och utan att ha något släpande gå vidare till något nytt. Det finns liksom mera plats då till det nya. Inget dåligt samvete, inget "ja just det, det skulle jag ha gjort också".

Ett bra sätt att få gjort alla saker som måste göras eller som ligger och väntar, är att strukturera upp vardagen. Planera allt från sömn, mat, städa, inköp, datortid, jobb, ja precis allt som fyller veckans alla timmar. Göra ett schema där man också planerar in rast och vila. Allt detta, för att skapa ordning i huvudkontoret. Det kan vara bra att göra detta även innan man får problem med de kognitiva funktionerna.

Under hösten och vintern har jag börjat att slänga sådant som jag sparat, sådana saker som är bra att ha uti fall att. Dels för att få mer utrymme i huset, dels för att många saker ger mer jobb och bekymmer. För varje sak som åker ner i säcken känns det som en sten lossnar från mitt bröst. När säcken är fylld så känns luften lättare att andas. En del saker lägger jag i "kanske säcken" en säck med ett rött band om. Jag ställer undan den några månader och resonerar som så att, om jag inte kommer i håg vad som finns i säcken när jag ser den efter lång tid, ja då får den följa med ut i soporna. I bland gör jag en brasa också. Testa ! det är skönt att elda upp skitsaker som igentligen inte har någon som helst uppgift längre i ens liv. Under brasans tid får man tacka dem för att de tjänat mig väl under tiden de funnits i min ägo och samtidigt njuta av den vackra brasan man gjort :-)

Så i dag skall jag har jag bestämt mig för att ta itu med minst en sak som ligger och väntar och det känns jäkligt bra...........

Kran Ulrika