Ms mitt i livet ????

Jag har tänkt ganska mycket den senaste tiden. På livet och hur man skall leva när man har ms. Vem är jag nu ? Är jag den jag var innan jag fick min ms eller är jag någon annan ? Hur ser andra på mig är jag "hon med ms" eller  ser de något annat ?.

Det svårast med den här sjukdomen måste ändå vara ovissheten. Hur kommer mitt liv att vara i framtiden. När kommer nästa försämring. Kanske tänker jag mycket på det här för att jag har levt nära sjukdomen så länge innan jag själv fick den. Jag har  sakta sett min mamma brytas ner.  En liten bit i taget tog sjukdomen mamma ifrån mig och nu tar den mig den tar en fot, en arm, lite av mitt minne.... mer och mer tuggar den i sig.

Undrar  ofta på varför just jag har fått denna skit att bära som en tung sten. Vi lär oss av våra bördor inte sant. Jag har lärt mig mycket och själslig smärta under de senaste åren. Jag har svårt att se är hur jag skall omvandla denna erfarenhet till något positivt. Det finns inget positivt med att vara sjuk, inte för mig i alla fall jag blir gällig av besväret, otillräcklig av symtomen och förbannad över ovissheten och oförmågan att göra precis det jag vill och när jag så önskar.

Jag har beställt böcker om possitivt tänkande som kommer i dagarna. Jag måste lära mig hur jag skall leva och vara trots min sjukdom för att få ut det bästa och mesta möjliga av livet. Jag får inte fastna i msen, jag är fortfarande jag eller hur. Nästa liv så har jag säkert gjort upp med skiten så det är lika bra att jag tar itu med sjukdomen nu och får det gjort. Livs läxa, karma, ja det tror jag på,.....

ÅÅÅ herregud vad kaxigt det blev, vad har jag gjort. Nu skall ni se att jag får sota för mitt övermod.
Ja den som lever får se :-))