Tycker denna bilden säger så mycket, men texten ännu mer


Ett speciellt ställe för mig


Den här bilden är tagen i Munkfors vid forsen
Ett ställe som alltid kommer att ha en speciell plats
i mitt hjärta

Home sweet home

Foto; Amadeus Ullenius

Ta kontrollen över ditt liv !

Jag läser allt jag kommer över vad gäller ms. Jag gör det för att bibehålla kontrollen och för att hålla hoppet levande, att snart kommer någon liten forskare någonstans i världen på något, som gör att jag kan vara och leva som alla andra. jag läser ofta andras berättelser om hur deras liv med ms är. Jag har inte hittat någon med ms som har exakt lika symtom, men jag har läst många berättelser som liknar varandra.

Ms är verkligen sjukdommen med tusen ansikten. Vilka symtom man får bekanta sig med, beror på vart skoven sätter sig i nervsystemet. Alla nya symtom har en inkörs period för acceptans, men man vänjer sig och anpassar livet efter de förutsättningar man får. När man väl har accepterat att livet har förändras, så börjar man leta efter olika sätt att hålla sig så frisk så länge som möjligt. Den enda fienden i detta nya sätt att leva är omgivningen.

Om man börjar prioritera sig själv, blir man automatiskt en måltavla för frågor och kritik.  Många tycks bli ms experter, andra upplyser en om människor som dom känner som "verkligen är dåliga av sin ms" hur de dom känner gör eller inte gör, samt hur man borde göra, Givetvis berättar de nästan alltid om de för dom kända, hur handikappade och förstörda de är "dessa stackars människor med ms" (precis som om man vill veta det ?).

Att ms kan påverka människors kognitiva förmågor verkar vara så främmande att många väljer att inte tro på det och Trötthet är väl inget som bara drabbar människor med ms eller ??? Alla är vi väl trötta någon gång, speciellt om man jobbar. Stress är vanligt i vårat samhälle och de som lider av detta är väl hypokondriker, eller ?

Om man är frisk kan det vara svårt att föreställa sig hur det är att leva med en sjukdom. Man använder sina känslor  och de erfarenheter man har och utgår från dem, när man gör en bedömning av andras berättelser. Hur skall man kunna veta hur en onaturlig trötthet känns, om man inte har upplevt något annat än "vanlig trötthet" osv.

Det enda vi som är sjuka kan göra, är att utgå från det vi vill göra av våra liv, vi känner oss själva bäst och jag tror att vi gör bäst i att lyssna på den inre rösten och leva efter vad den säger till oss. Känner jag att jag måste ta det lugnt, då skall jag vila, punkt slut. vi måste ta kontrollen över oss själva och inte lägga tid på energitjuvar och andra som envisas med att inte förstå. Om jag försöker stånga mitt huvud blodigt med att försöka få andra runt omkring mig, med att förstå, då utsätter jag mig själv för fara. Det samma gäller om jag försöker leva efter andras predikningar om vad som är bäst för mig. Gör jag det, tar jag en risk att längre fram få ett skov, för att jag ev pressat min kropp och inte lyssnat till min egen erfarenhet om hur jag borde göra !!! Såå

Läste på en FB sida om en tjej som skrev följande och jag tyckte att hon skrev det så bra så därför citerar jag följande

"MS-termostaten gör lite som den vill. Antingen fryser jag, eller så är det för varmt. Det har blivit mer den senaste tiden :P

Multipel Skleros är en riktig berg-och dalbana! Med detta har jag fått lära mig att sätta gränser och planera min dag, min vecka, aktiviteter, min vila och vilka jag umgås med. Frågar du, får du ett ja eller ett nej, utan omsvep. Är trött på att förklara och gå i försvar. Sk energitjuvar kan få känna sig blåsta, de gör mig en tjänst; de sorterar bort sig själva, när de en vacker dag inser att det inte finns något mer att hämta. Jag har släppt kraven på mig själv, det finns inga måsten. Därför ska man inte ställa krav på mig heller. Min energi är jag rädd om, nu när jag kommit så långt, ska enkelt förklara varför:

Min hjärna har fått skador till följd av förstörda nervtrådar. Det syns inte utanpå. Men i hjärnan har detta hänt: minnet är förstört, koncentration, fokus, deltagandet i samtalet. Inlärning, förstå och bearbeta instruktioner. Läsförståelse. Är lite skelögd, efter synnervsinflammationen. Allt detta blir värre vid trötthet/fatigue.

Känslig för värme och hörselintryck, tex när folk pratar i munnen på varandra. Är jag trött och sliten händer detta: yrsel, svajig gång, muskelsvaghet, lättirriterad, ilsken. Personligheten förändras. Då hamnar jag i "hjärndimman". Då är jag inget bra sällskap. jag ser på munnen att någon pratar med mig, men jag hör inte vad som sägs. 
Forstätter det så här utan advekat återhämtning kommer det som kallas fatigue, en typ av utmattning som inte går att vila eller sova ifrån. Då kommer nästa symptom, jag får ont bakom det skadade ögat och synfenomen uppstår. Jag har varit med om att jag har kört så hårt med en mängd aktiviteter i tre, fyra dagar, att det tog två veckor för återhämtning. I allra värsta fall kan ett nytt skov uppstå. Det är detta jag SKA förhindra! Detta kan bara JAG göra, genom att själv sätta stopp.

Multipel Skleros är en komplex, kronisk, framåtskridande sjukdom med flera undergrupper. Min går i skov , vad man vet idag. Vissa typer av MS finns bromsmedicin för, andra inte. Men det gemensamma: det finns ingen bot, men man forskar och för det behövs pengar! 

Jag lever i visshet om att jag kan förlora känsel eller rörelseförmåga. Jag lever med mina sprutor och piller. 
Jag kan tappa kontroll över funktioner som kroppen annars tar hand om, som tex tarm och blåsa. Jag har nu ett ben som jag har lite ont i, till följd av spacticitet, mycket vanligt bland MS-patienter.
Med detta sagt är jag inte ute efter tycka-synd-om-mentalitet eller pekpinnar om hur jag ska leva. På 15 månader borde jag ha lärt mig det! Alla är vi olika, jag har hittat min egen väg och sätt att leva och den fungerar alldeles utmärkt! Jag har även utvecklat den andliga sidan av mig, vilket är till stor hjälp :)  Sinicka Noren"

Jag tror att Sinicka gör helt rätt, hon tänker på sig själv först och främst, hur hon vill bemöta sin sjukdom och lever därefter, utan att bry sig om vad andra tycker och tänker. Det tar tid att komma dit hon är, det är svårt att välja bort människor som tar mer energi än de ger och som kanske väljer att inte förstå.  Jag inser att jag måste börja leva mera så som hon, skita i att förklara mig, värdera andras kommenterer och blickar, ingen vet hur det är att gå i mina skor en dag. Sluta att känna skuld och inse att jag gör mitt bästa.... Genom att leva livet efter hur jag känner min kropp, kan jag hjälpa mig själv att förbli så frisk som jag kanske kan vara, den dagen botemedlet kommer.

Tack Sinicka för att jag fick referera till dig..

Kram Ulrika

Varför inte lite viagra ?

Vi känner alla till de erektila effekterna av Viagra, men denna studie antyder att det kan förhindra demyelinisering. 


Källa; http://multiple-sclerosis-research.blogspot.se/2012/07/viagra-stops-demyelination.html


Bra bra bra......

Kissa ner sig eller tänka klart ?

kronisk användning av klassisk ACD för blåsan symtom kan ha en negativ inverkan på kognitiva funktioner hos MS-patienter.


Källa ; http://multiple-sclerosis-research.blogspot.se/2012/07/research-whats-good-for-bladder-may-not.html

Ja vad skall man välja, måste läsa på mer om detta !

Vad sägs om lite nya hjärnceller ??

Ja va bra, jag ser fler användnings områden för denna diabetes medicin. citerar här nedan hela skriften som jag hittade på science daily...

"Diabetes drogen gör hjärnceller växa

Studien redovisas i den 6 juli frågan om cellen Stem Cell, en Cell Press publikation, konstaterar också att dessa neurologiska effekter av narkotikan som också göra möss smartare.
Upptäckten är ett viktigt steg mot terapier som syftar till att reparera hjärnan inte genom att införa nya stamceller utan snarare av stimulerat de som redan finns i handling, säger studiens bly författare Freda Miller av University of Toronto-anslutna sjukhuset för sjuka barn. Det faktum att det är en drog som är så utbredda och så säkert gör nyheter så mycket bättre.
Tidigare arbete av Miller's team belyste en väg som kallas aPKC-CBP dess väsentliga roll i talande neurala stamceller var och när kan differentieras till mogna nervceller. Som det hände hade andra före dem funnit att den samma smittvägen är viktigt för metabola effekter av narkotika metformin, men i leverceller.
"Vi sätta two and two together," säger Miller. Om metformin aktiverar CBP utbildningsavsnitt i levern, de trodde skulle kanske det också göra att i neurala stamceller i hjärnan att uppmuntra hjärnan reparera.
Den nya bevisningen stöder den lovande tanken både mus hjärnor och mänskliga celler. Möss med metformin inte bara visade en ökning i uppkomsten av nya nervceller, men de var också bättre kunna lära sig placeringen av en dold plattform i en vanlig labyrint provning av rumsliga lärande.
Samtidigt som det återstår för att se om den mycket populära diabetes drogen redan kan tjänstgör som en hjärna booster för dem som tar det nu, finns det redan några tidiga tips att den kan ha kognitiva fördelarna för personer med Alzheimers sjukdom. Det hade varit trodde dessa förbättringar var resultatet av bättre kontroll av diabetes, Miller säger, men det verkar nu som metformin kan förbättra Alzheimers-symtom genom att öka hjärnans reparation.
Miller säger de hoppas nu att testa om metformin kan hjälpa till att reparera hjärnan hos dem som har lidit hjärnan skada på grund av trauma eller strålning terapier för cancer."


Källa ; http://fallgropar.bloggplatsen.se/2012/07/07/8203639-sciencedaily-diabetesmedicn-far-hjarnceller-att-vaxa/ 

När temperaturen är hög ut i kroppen...

Det är tur att solen alstrar värme annars skulle vi alla dö, men varför i hela värden, måste den alstra så mycket värme i bland. Jag har varit på rehab nyligen och där fick jag klart för mig att min inre temperatur reglerare är helt kass, eller ja, kass och kass, den funkar upp till 21 -22 grader men sedan är det stopp. När mina grannar slänger på sig bikini och sträcker ut sina lata vita kroppar för att njuta av solens strålar går jag in. Drar ner rullgardinen och sätter på ac:n, duschar fruktansvärt kallt och bara hoppas att jag skall överleva sommaren.

Ute känner jag mig som ett jagat villebråd, jagad av solens hetta. Jag känner mig som om jag är den personen som skulle kunna skriva boken om "Kvinnan som hade en vattenskalle, som kokade" När värmen stiger känns hela huvudet svullet, ögonen känns utåt stående, hörseln blir sämre, tankarna slöa och andningen tung och krävande, ben och armar blir som slappa taskar. PANIK.

Jag får svårt att koncentrera mig, sitta stilla eller röra på mig, händer och fötter domnar bort. I går hade jag ingen känsel på vänster sida av ansiktet, hela min kroppen skriker efter kyla.

Och vad har marknaden att erbjuda för oss som kämpar mot sommarens hetta,  Jag har letat och inte hittat mycket. Det finns visserligen kylvästar, kylkepsar och scarfar, fläktar acanläggningar. Jag är dock inte nöjd med utbudet..... Västarna ser ut som skyddsvästar. När jag var på rehab, fick jag låna en väst för att testa. Alla jag gick förbi uppmärksammade denna fula väst. En kvinna frågade, vad är det du har på dig ?? Jag svarade att det var en skottsäker väst, som jag hade på mig efter att jag hade blivit hotad :-) Men usch va hemskt svarade hon med uppspärrade ögon "ja bara skojja, sa jag med ett leende".

Jag har ägnat dagarna efter att leta  fakta kring värme känslighet och olika hjälpmedel. Men som det ser ut nu så kan man inte få hjälpmedel mot värme förskrivet. Allt som faller inom detta område får man betala själv, även om effekten av värme slår ut min kropp och gör mig totalt oförmögen att fungera. Jag blir helt rätt och slätt "handikappad". konstigt ??

Om jag hade snuskigt med pengar, så skulle jag köpa en riktig pool, markiser, acanläggning till husets alla rum. Som det är nu, så är jag förvisad till sovrummet, där våran portabla ac står :-(. Jag skulle också skicka efter en  vattenfläkt som kyler utomhus temperaturen, så att man även kan vistas där, utan att rent av riskera att dö av värmeslag.....

Svettiga kramar till er från "en" med svullna fötter och en varm och svettig panna :-)

Det värsta har hänt !

Jag har blivit bitter, i stället för att se framåt och det positiva i livet, kretsar allt runt det som inte är bra. Jag erkänner att jag retar mig på allt och alla. Jag är avundsjuk på de människor som är friska och som det går bra för. Jag fokuserar på mina krämpor, analyserar och gnäller. Jag ältar min ms, fram och tillbaka och rullar mig i självömkan där jag förbannar alla som inte förstår.

Oj, säger jag bara, så här skulle jag inte bli. Att jag är sjuk är inget val jag gjort, men att jag har blivit bitter och feg är två saker som jag inte valt bort. Hur sjuk man än blir, så finns det ändå positiva saker man kan fokusera på eller hur. Men det finns tid att ändra sig,  tid att våga  fortsätta leva livet. Glömma det liv man trodde att man skulle leva och fokusera på det liv man har och lever i.

Det måste ju finnas meningsfulla saker som man kan göra, även om man vill sova hela dagen. Det kanske inte är en aktivitet som kommer fortsätta i en evighet..... Allt kan ändras, men just nu så är det så det är. Att jag vill jobba med något kreativt det vet jag, och det finns säkert ett antal områden som man kan praktisera det på även om min kropp inte är som den skall.

Jag skall börja leva för dagen nu, sluta älta och acceptera att saker är som de är och kanske att det även är en meningen att det är på det viset. Det finns så mycket som jag ändå har att vara tacksam för. Det finns andra som har det värre. ångest och oro inför framtiden, känner säkert de flesta i bland. Man vet ju aldrig vad som hända skall och det gäller även friska som sjuka.

Ja, Ms lever i mitt nervsystem, Ja, vissa dagar är ett totalt mörker, Ja, Jag kanske inte kan göra allt som andra gör, men vad gör det, när jag får vara med. Jag finns här och nu. Mina barn har en mamma och jag får vara med mina barn. Jag får se när löven spricker ut och världen ändrar färg, jag är här och nu.

För alla negativa saker som kommer att poppa upp i mitt huvud fram över skall jag träna mig på att finna en positiv motvikt till. För varje sak som tas från mig, skall jag lägga till något annat något nytt. Livet är så kort och jag har ett val att göra.
Jag kan välja att streta emot, dra mig undan och ge upp, inte våga, för att jag är rädd eller så gasar jag på. Saker och ting får helt enkelt bli som de blir. Jag kan utveckla mig själv och hitta andra vägar. Jag kan oxå sluta lägga energi på skam och funderingar över vad andra tycker och hur de dömer mig. Jag kan lägga denna bortkastade energi på annat som leder nånstans och ger något tillbaka.

Jag har bestämt mig nu för att jag är "mer" än Ms och jag skall förändra mitt liv. Jag tänker inte sluta mitt liv som en bitter gnäll kärring. Avudsjuka är ingen sjukdom, som skall få ett fäste i mig, det har alltid varit en egenskap som jag har funnit oerhört oattraktiv.

Jag ger inte upp hoppet, aldrig... Någon dag snart...... kommer en forskare att komma ridande med en spruta i högsta hugg och sticka i min arma kropp :-). Den sprutan skall utplåna allt vad ms heter och stoppa denna kognitiva nedbrytning som hunserar i min hjärna. Hoppas bara att jag inte har blivit "helt dum i huvudet" innan dess. men å andra sidan, så kanske han har en spruta med sig, som reparerar skadade nervceller oxå, vilken lycka . Man vet ju aldrig....:-)

Nu skall mitt liv alltså förändras av mig. Allt skall få en positiv spegling, för det jag tänker och ger ut, kommer så småningom tillbaka till mig och när det gör det, skall jag välkomna det med öppna armar... :-).



Men vad är det här ??

Måndag morgon, sitter här ensam och fortfarande sååå trött. Denna  trötthet driver mig till vansinne. Under helgerna när barnen inte är på dagis eller skolan lägger jag i den högre växeln. Då finns ingen tid till vila. Det är svårt att säga till ett barn. -Vi får göra det sen, mamma måste vila en timme först...... Jag kommer aldrig att lära mig detta.

Men faktum är ändå att den senaste periodens trötthet har inte visat respekt inför för någon i familje. Jag har somnat om och om igen på morgonen, barnen har tjatat och tjatat. Hjärnan har suttit på sängkanten redo att ta i tu med dagen men kroppen har inte gjort den minsta försök till rörelse. I för sök att komma upp har jag legat i sängen som om jag vore levande begravd.

När jag väl kommit upp har ben och armar varit som två urvridna wetex trasor, Hjärnan har varit off och jag fattar inte vad folk pratar om, kommer inte i håg namn, vad jag måste göra och så vidare. bara jag sätter mig i fotöljen så hinner jag somna inna jag sätter på tvn. Att vara vaken känns som tortyr. Jag blir så frustrerad över situationen. Mycket finns runt mig som jag vill ta itu med. Saker som jag tycker är roligt.

Tänk om man hade fått vara frisk och ledig, va mycket man skulle kunna åstakomma hemma, tänk om jag bara kunde få en till två månader om året då jag skulle vara ledig och fullt frisk. Då skulle jag med gott samvete kunna vila mig när jag behövde sedan. Orken finns där aldrig nu saker som är roligt att göra kan jag bara glömma, saker som jag måste göra glömmer jag eller så blir de till en börda och dåligt samvete.

Det börjar bli varmare ute nu oxå och som somrarna har varit efter diagnos, så blir min livsituation inte bättre när temperaturen stiger. Hjärndimma, yrsel, myrkrypningar och svaga skakiga lemmar. Jag får panik när detta händer. Jag känner maktlöshet och förtvivlan. Nu när jag skriver, har jag somnat hela  två ggr. Därför har jag beslut mig för att stänga av datorn nu och dra mig upp till sovrummet för att sova några timmar för jag måste bara det, annars dör jag.  :-)" ler" för det i sig är ju oxå terapi.......Jag  måste tänka att ingenting varar för evigt...... Det finns bara en sak nu, "saker" känslor, "allt" måste bara bli bättre. För tröttare kan jag nog inte bli.

Amen

Läges check

I dag har lilla familjen varit på valborgs firande. Allergin är på "G" på riktigt. Mina ögon känns som om dom skulle poppa ut ur huvudet, det kliar och svider. Hela ansiktet känns svullet och det rinner ur näbben hela tiden :-(. Men det är inte det värsta. Jag har varit dödligt trött en period. Jag har varit så trött, så att min hjärna verkligen har gått på sparlåga. Svårt att tänka ut något vettigt. Hur många timmar jag än sover, så känns det som om det är aldrig nog. Jag kan sova en hel kväll, natt och förmiddag men ändå känns det som om jag inte har sovit på flera dagar.

Jag har försökt duscha kallt, medicinerat, ja, jag har till och med övermedicinerat för att komma ur denna sömnkoma jag befinner mig i. Det är så svårt, för alla i min omgivning att förstå detta. Hmm, de vanliga kommentarerna kommer alltid . Jag är oxå trött jämt och det är väl bara att skärpa till sig.

Jag måste komma på ett sätt att komma ur skammen och skuldkänslorna som kommer tillsammans med alla symtom på denna sjukdom. Det kvittar väl vad andra tycker och tänker Egentligen. Så länge jag vet, att jag gör det bästa jag kan.  Alla får undra, spekulera och dra sina egna slutsatser. Det är ingen ide att lägga energi på att försöka få andra att att förstå vad ms innebär i nuläge för mig.

Jag vill så mycket. jag längtar efter en frisk kropp att röra mig i. Jag vill vakna tidigt på morgon fylld av energi.
Jag vill förverkliga mina drömmar, jag vill hoppa, dansa, sjunga med mina barn, baka bullar osv osv....

Men framför allt så vill jag vara vaken :-), det är faktiskt en ganska bra aktivitet, "att bara vara vaken".
Det är ju så att det är en ren förutsättning, för att kunna någonting överhuvudtaget.

Måste finna en medicin som funkar bra på mig, som ökar min vakenhet utan en massa biverkningar. Sedan måste jag bättra på min självkänsla.

God natt !






Leptin och ms


Hej ! mitt i natten, sitter här och tänker...... Trött men tankarna snurrar ändå. Läste denna artikel här nedan, som jag kopierade .

Leptin produceras tydligen av fettceller och har tydligen betydelse för hur ms utvecklas. Injektioner av leptin har oxå visat sig ha en positiv effekt på viknedgång :-). Tänkte beställa ett preparat som gör att halten Leptin ökar i blodet och orsakar viktnedgång. Googlade på Leptin och Ms, då kom denna artikel upp, Hmmm..... Mina "få" grå jobbar nu för fullt. Kan detta bantningspreparat göra så att min ms försämras. Om en blockering av Leptin kan förbättra min Ms, hur får man i sådant fall till det ?. Om man reducerar Leptin halten i blodet, betyder det att man "belönas" med att gå upp i vikt då ?? Vilket dilemma. Jag villl ju både att min ms skall hålla sig lugn och fin, men samtidigt vill jag ju inte heller, se ut som skräphögen i fragglarna. I morgon skall jag forska vidare i detta, men först måste jag sova lite Kram / Ulrika

Artikel om Leptin

"Italian researchers have found that blockade of the hormone leptin, which is primarily produced in fats cells, has beneficial effects on the induction and progression of experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE) in mice - the animal model of human multiple sclerosis (MS). In their study appearing online on January 12 in advance of print publication in the February 2006 issue of the Journal of Clinical Investigation, Giuseppe Matarese and colleagues from Universit� di Napoli "Federico II" suggest that leptin neutralization may be a potential way to both prevent and treat MS. 

MS is an inflammatory disease of the brain and spinal chord characterized by muscle weakness, numbness, and loss of coordination. These symptoms result in part from destruction of the nerve-insulating material myelin by activated T cells. 
Leptin is known to play a critical role in the regulation of food intake, metabolism, and the immune response. Since it had been previously shown that leptin is expressed in active inflammatory lesions of the central nervous system during EAE and MS, Matarese and colleagues investigated the effects of leptin blockade on the induction and progression of EAE in mice. They found that leptin blockade by the use of either anti-leptin antibodies or a form of the leptin receptor unable to bind leptin, either before or after disease onset improved clinical symptoms of disease, slowed disease progression, reduced disease relapses, and reduced the number of antigen-specific T cells. The authors delved further to unravel the cellular signaling events underlying these beneficial effects. Taken together, the data provide a basis for the development and testing of novel strategies of leptin-based targeting for the potential treatment of MS. 

TITLE: Leptin neutralization interferes with pathogenic T cell autoreactivity in autoimmune encephalomyelitis

AUTHOR: 
Giuseppe Matarese
Universit� di Napoli "Federico II", Napoli, Italy. 

View the PDF of this article at: 
the-jci.org/article.php?id=26523
"

Källa;  http://www.medicalnewstoday.com/releases/237872.php 
Brooke Grindlinger
press_releases@the-jci.org
Journal of Clinical Investigation
www.jci.org 



Jaha så kan det gå, gick inte och la mig som jag skrev förut, kunde bara inte släppa detta med Leptin hittade detta


Hormonet Leptin.


Detta hormon utsöndras primärt av fettcellerna och skickar en signal till speciella receptorer i hjärnan (bland annat dopamin) om tillståndet i kroppen, både om hur mycket fett du har på kroppen och om du har ett kaloriunderskott eller överskott. Dopamin är en signalsubstans som fungerar som en del av belöningssystemet i hjärnan och styr både aptit och känsla av glädje. Dessa receptorer är mer känsliga hos kvinnor. Indirekt är detta orsaken till att kvinnor går upp i vikt när de slutar röka (nikotin ökar dopaminnivåerna i hjärnan).


När man går på diet reduceras leptinnivåerna på bara några dagar och detta sänder i sin tur signaler som leder till flera anpassningar i kroppen. Kroppen vet helt enkelt inte om du bara vill se bra ut till badsäsongen eller om du svälter ihjäl, så kroppen börjar spara – fettförbränning och muskelbyggning bromsas upp, undermedvetet börjar man röra sig mindre för att spara energi, aptit och sötsug ökar. Kvinnor verkar ha en kraftigare negativ respons på minskade leptinnivåer (igen via dopaminreceptorerna) än män.

Energisensorerna i fettcellen reagerar med förhöjd leptinutsöndring av kolhydrater än av protein och fett, därför kan ett tricks att öka leptinnivåerna vara en så kallad kolhydratladdning. Detta innebär en kortare eller längre period med höjt intag av kolhydrater, något som både fyller upp musklernas bränslelager efter flera dagars träning och diet, och även skickar signal via leptin om att allt är ”normalt” igen.

Efter en bra kolhydratladdning kan man faktiskt gå ner både i vikt och fettprocent, öka förbränningen och sammantaget ha mer energi till följande dagars diet. Igen ser vi skillnader i hur kvinnor och män reagerar på en sådan kolhydratladdning. Kvinnor har lägre insulinkänslighet och lagrar därför inte lika mycket glykogen i musklerna. Det är alltså större risk att kaloriöverskott går till fettinlagring. Dessutom är känsligheten för leptinsvar lägre och kroppen normaliserar sig inte i lika stor grad efter en kolhydratladdning.

Hur kan man försöka undgå problemet?

Lösningen på detta är att både vara konservativ med kolhydratintaget under kolhydratladdning men samtidigt köra laddningen oftare för att kompensera för det lägre intaget. Ha dock i åtanke att när du har mycket fett på kroppen är det också överflöd av leptin och man kan köra längre perioder med diet utan några speciella problem – det är alltså primärt kvinnor som redan är god form som trots strikt diet och mycket träning kontinuerligt råkar ut för stagnering.

Ms och Graviditet


I dag har jag hittat mycket intressant på nätet, var bara tvungen att kopiera detta..... från http://www.msra.org.au/having-children-reduces-risk-ms


"Att få barn minskar risken för MS

Den AusImmune studien , som finansieras av US National MS Society, Australiens National Health och Medical Research Council och MS Research Australien, studerade en stor grupp australier presentera med sin första episod av MS-liknande symptom med syfte att förstå de miljömässiga riskfaktorer för MS.
Studien registrerade informationen på faktorer såsom virala infektioner, vitamin D-nivåer, solexponering och rökning i över 800 personer inklusive 300 som hade upplevt MS symtom. För kvinnor var antalet graviditeter som varar minst 20 veckor och antalet levande födda barn registreras också.
Prof Anne-Louise Ponsonby av Murdochs barn Research Institute i Melbourne som lett studien, och hennes kollegor fann kvinnor med minst ett barn hade ungefär hälften av risken för att utveckla tidiga MS symtom. Kvinnor med tre barn hade en 75 procent lägre risk för tidiga MS symtom.
Dessa viktiga resultat från AusImmune studien publicerades i neurologi  den 7 mars 2012.
Antalet födda barn också analyserades för män, men inte avser risken för män att utveckla MS. 
Prof Ponsonby, sade effekterna av graviditeter kvarstod även efter att de hade tagit hänsyn till andra faktorer såsom rökning, hudskador och sol och vissa riskgener.
"Andelen MS har ökat särskilt bland kvinnor under de senaste decennierna, och vår forskning visar att detta kan bero på att mödrar få barn senare i livet och får färre barn än de har haft under de senaste åren", sade hon.
Mekanismen för hur graviditeten skyddar mot utvecklingen av MS är okänd, dock graviditet känd för att modulera immunsystemet och inducera ett tillstånd av tolerans mot fostret och moderkakan.
Det är också känt att kvinnor med MS kan uppleva en minskning av MS skov under graviditeten, men det finns en ökad risk för ett återfall i de tre månader efter det att barnet är fött. Graviditet påverkar inte den långsiktiga utvecklingen av MS eller graden av funktionshinder.
Förstå detaljer om hur graviditeten påverkar MS risk och MS sjukdomens aktivitet kommer att ge viktiga ledtrådar till de mekanismer MS och potentiella behandlingar. Det finns en betydande internationell forskningssatsning för att förstå effekterna av graviditeten på MS.
I synnerhet MRSA har finansierat ett forskningsprojekt om effekterna av graviditet hos ett laboratorium modell av MS. Läs mer här
Ytterligare information om graviditet och MS från MS Australien finns här "

Forsknings blogg

Intressant läsning !

http://multiple-sclerosis-research.blogspot.se/

Kram / Ulrika

The Secret

So often when things change in our lives, we have such a resistance to the change. This is because when people see a big change appearing they are often fearful that it is something bad. But it is important to remember that when something big changes in our lives, it means something better is coming. There cannot be a vacuum in the Universe, and so as something moves out, something must come in and replace it. When change comes, relax, have total faith, and know that the change is ALL GOOD.

Something more magnificent is coming to you! Rhonda Byrne

Stamceller


Mycket intressant, hoppas detta blir en verklighet snart.....  kopierat detta från msrc.co.uk

"Stemcell therapy for multiple sclerosis is now a reality, not just a dream, says a leading neuro-immunologist.
Gianvito Martino, director of neuroscience at San Raffaele Hospital in Milan, Italy, said although the therapy was still experimental, it was yielding some exciting results.
Professor Martino said he did not believe stemcell therapy would be the solution to MS but an important treatment option with fewer side effects.
"To have the solution, we should know the cause of the disease but we don't know it," he said.
About 85 per cent of patients had relapsing remitting MS, which could be managed with current treatments, he said. However, within 10-20 years, about 90 per cent of these patients moved into the secondary progressive phase, for which there were no effective treatments, while about 10 per cent continued to have the so-called benign first phase.
"About 80-85 per cent of patients will need aid for walking in 20-25 years from diagnosis,"he said.
The average age of diagnosis is 20-40. In Australia, three times as many females are affected. In the autoimmune disease, the insulating sheath of the nerve cells, calledmyelin, is attacked and destroyed and eventually the nerves are also destroyed, leading to progressive atrophy of the brain and spinal cord, which is the cause of disability. In Australia, the incidence of MS is about one in every 1000 people, with more than 21,000 people affected.
Professor Martino said there were two types of stemcells already being used in patients, both from blood. They were haematopoietic and mesenchymal stemcells.
Haematopoietic stemcells were those used in bone-marrow transplantations. The patient's immune system was destroyed by chemotherapy and then their own stemcells from the bone marrow were transplanted.
"The idea is to have new blood with no more cells capable of damaging your myelin,"Professor Martino said."It is immuno- suppressive therapy, blocking the cells causing the disease."
About 500 MS patients worldwide had received the therapy since 1997 and in many, the progression of their disease had been halted.
"The results are very, very important because about 60 per cent of those patients do not worsen for up to four to five years after the transplants, they stabilise," Professor Martino said.
Even more exciting was the fact that only the patients with the worst prognosis and unresponsive to approved therapies had been eligible for the treatment, which was proving so successful.
Among those patients, the ones better responding to the transplant were the 5 per cent with the so-called malignant form of MS, who needed a wheelchair within five years of diagnosis.
The second type of transplant used mesenchymal cells, which are multi-potent stemcells taken from the blood and which can differentiate into a variety of cell types.
"They seem to help the immune system to block the body's reaction against itself,"Professor Martino said. "You can just inject them intravenously and you don't need immuno-suppression or any therapy to avoid rejection."
While they seemed to block further damage from the disease, they did not repair nerve cells already damaged.
Apart from blood stemcells, there is another form of stemcell therapy which his group is testing, using neural stemcells taken from a foetus and grown in vitro as precursors of brain cells, which are then transplanted via a lumbar puncture.
"Those cells were not only able to become cells producing myelin once transplanted but they could also help cells resident within the brain, which were not damaged by the disease, to repair the brain," he said.
The trials conducted by his group to date have been in mice and monkeys. "We hope to start treatment in patients . . . within the next five years," he said.
He warned MS patients against going to the so-called stemcell clinics that were scattered worldwide, saying the therapy should be conducted only under rigorous clinical trial conditions.
Source: 'The West Australian' (c) West Australian Newspapers Limited 2012 (05/04/12)"

Psychosocial Impact of MS

Psychosocial Impact of MS

Jag läste denna artikel och den är så bra, precis mina tankar som jag haft så länge.
Läs den är du snäll.........

Multiple Sclerosis

Multiple Sclerosis video, MS symptoms,

Simply Amazing













En tänkvärd bild, som är så sann och söt. Vad vore världen utan olikheter.- Såå tråkig.

Mina barn, mitt allt...





                                       

 

Skiten måste ut !

Vissa dagar är tyngre än andra och de dagarna hanterar jag oftast olika. I bland blir jag nedslagen och passiv. Jag blir orolig och får ångest. Jag gnäller på mej själv inuti huvudet. Jag känner själv att jag inte är snäll i min tankar.

Dessa dagar blir det snabbt en höna av en fjäder, jag målar upp monster på väggarna, jag är pessimistisk och dömande. Ja, jag blir till och med avundsjuk på människor i min omgivning, som för mig just då i detta mörker har "sina perfekta liv".

Jag oroar mig mycket för att jag håller på att tappa förståndet, jag tycker att jag beter mig så konstigt i bland. Jag gör och säger saker, som jag inte har en aning om vart det kommer ifrån. Jag blir rädd när minnet trilskas. Jag säger fel namn, kommer inte i håg namn, fattar inte vad folk säger, hänger inte med. I sådana lägen känner jag mig som ett ufo. Jag tycker att jag fysiskt, är som en stel robot. Jag inbillar mig att andra oxå uppfattar mig likadant.

Jag tänker ofta på hur andra uppfattar mig, jag bryr mej om vad dom tänker. Jag vill inte vara ett samtals ämne, någon man tycker synd om och analyserar eller dömer ut. Jag vill bara vara en vanlig tjej, med ett vanligt liv och ett vanligt jobb. Jag vill ha en frisk kropp och en pigg hjärna. Nu säger jag det - Jag vill må bra........

Om vissa dagar är skit, så är andra bättre, Jag har då kämpar glöd, jag vet vad jag vill och ingen sjukdom i världen skall hindra mig från att komma framåt. Jag tänker positivt och är lösnings fokuserad. "Jäklar anamma" kallas mitt inre driv vid dessa tillfällen. Som en ångvält far jag fram. Just då ältar jag inte. Utan tänker att saker och ting är som de är och det är bara att gilla läget...... Känner jag inget i min vänstra arm " -ja men, då är det väl bra att höger arm fungerar som den ska," Hur svårt kan det vara. Man får helt enkelt hitta lösningar på problemet. För lösningar finns alltid, det gäller bara att hitta dem och inte låsa fast sig i besvikelsen om vad som kunde ha varit.

Hur gör man då för att bryta sina negativa tankemönster ???. Musik kan göra den svartaste dagen ljusare. Att lyssna på texter, sjunga med,  förlora sig själv i musiken kan vara så otroligt förlösande. Måla är oxå något som ger mig kraft, för då  kanaliserar jag min ilska, ut i något kreativt och skapar något som föds ur min själ, mitt innersta väsen. Jag släpper lös mina demoner, de får komma genom handen, ner i penseln och ut på tavlan som jag målar. När jag målar stannar tiden, alla monster försvinner och efteråt känner jag mig trött, nöjd, lugn och nöjd. Slutresultatet behöver inte vara något mästerverk, ingen behöver någonsin att se eller kommentera vad som kommer ut i mina mörkaste stunder.

Jag skriver mycket oxå, när tankarna blir för besvärliga. Dikter och annat som du får läsa här på bloggen. Alla kan skriva och vill man inte att andra skall se och tycka till om dej och dina tankar, jag då kan man skriva ner allt som tynger en på ett papper och sedan göra en lite vårbrasa.

Jag vill inte tjata och örja för mycket med mina vänner om min oro och min besvikelse över livets orättvisor, så för mej är bloggen ett perfekt redskap. Det är roligt om någon läser vad jag skriver, men den här bloggen har jag nog kanske  mest av egoistiska skäl. Terapi kallas det... Jag skriver om kanske obetydliga saker för andra, jag gnäller och har mig, det kostar inget och några dagar efter att jag postat ett inlägg, så läser jag och analyserar. Jag kan ofta konstatera att just den dagen, känner jag inte alls igen mig i det jag skrivit just i skrivandes stund och tänker att herre gud vad är det jag har skrivit egentligen.

Så är det oxå med samtal, när man säger något så lämnar man över en del av problemet på den personen man pratar med. Om man pratar med sin man eller bästa väninna ofta, när man känner sig helt under isen. Då blir man snabbt jobbig och tröttsam. Man suger kraft och den man samtalat med kan känna sig helt uttömd när man lagt på luren. Efter samtalet mår man inte helt bra heller. Det är jobbigt att vara negativ och jag kan i bland känna mig ännu mera misslyckad och tråkig efter ett riktigt gnäll samtal. Det är lätt att väninnor fastnar i att älta problem fram och tillbaka.

Visst kan man prata jobbiga saker i bland, men inte alltid. Det är mera upplyftande att vara kreativa tillsammans, göra roliga utvecklande saker, skratta och fokusera på det som är bra. När man är sjuk är det viktigt att inte alltid känna sig som en börda, utan att få känna sig som en person som tillför något positivt i relationen. Mycket i ens liv känns som ett misslyckande ändå och kan man undvika att hamna i  relationer där man fokuserar för mycket på det som är negativt, så tror jag att man höjer humöret.

Kompisar skall ju alltid finnas för varandra, men ms är ju en "livslång sjukdom" och fastnar man i det jobbiga och det enda samtalen går ut på, är att analysera alla hinder och allt jobbigt, då är man snart ingen kompis, maka eller mamma utan en vårdtagare :-(

Så därav är min slutsats, att det är bra om man försöker hitta olika vägar för att få ut sin smärta. Kanske kan det vara en kurator som är alternativet, eller att blogga och finna likande vänner på nätet, måla, dansa eller sjunga mm mm. "Skiten måste ju ut" det gäller bara att hitta det bästa stället att dumpa den på.

My favorite things !

Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things

Cream colored ponies and crisp apple strudel
Doorbells and sleighbells and schnitzel with noodles
Wild geese that fly with the moon on their wings
These are a few of my favorite things

Girls in white dresses and blue satin sashes
Snowflakes that stay on my nose and eye lashes
Silver white winters that melt into springs
These are a few of my favorite things

When the dog bites
When the bee stings
When I'm feeling sad
I just simply remember my favorite things
And then I don't feel so bad 


När livet är motigt och jag känner mig rädd och ledsen, brukar jag sjunga denna låt för mej själv från sound of music och. "jag lovar er att jag tar i ända ner i från tårna när jag sjunger " I Simply remember my favorite things and then i dont feel so bad.....

Popcorn innehåller hög mängd antioxidanter

JAAAAAA,  äntligen något som är bra att äta som är fantastiskt gott .... antioxidanter är bra för oss msare.
Så sätt dig ner, släng upp benen, se en bra film och häv i dig popcorn med gott samvete :-))



jPopcorn innehåller hög mängd antioxidanter - NetdoktorPro - Senaste medicinska nyheterna - Obesitas

Ms blogg !

Jag har börjat följa en jätte bra ms blogg. En tjej mitt i livet som skriver dagligen om hennes kamp mot ms. Mycket läsvärd. här kommer länken.

http://tingletingletingle.blogspot.se

kram

Besvikelse

Hur påverkar vår ms omgivningen, vännerna och familjen. Hur mycket förståelse kan man förvänta sig. Mina ms symtom syns ju inte utanpå och jag förstår att det kanske inte alltid är så lätt att fatta för de närmaste runt omkring mig, hur allt egentligen är.

När min mamma fick sin ms diagnos -98 blev jag först av allt rädd för vad som skulle hända :-(. Innan hennes diagnos, hade vi på skoj kallat henne för snöppelfot, för att hon snubblade över allt och tycktes  dra benen efter sig. Jag minns att jag sa "du får väl försöka lyfta på benen", Min mamma klagade aldrig över sin ms diagnos i början, utan det var som om hon alltid hade vetat att hon skulle bli sjuk och förlikade sig med det.

I början på 2000 talet var hon så fruktansvärt trött, jag kommer ihåg att jag sa till henne -"ryck upp dig", jag kunde inte förstå att hon alltid satt och gäspade och såg ut som hon inte hade sovit på 100 år. Hon blev seg, inte bara i kroppen utan även i huvudet. Hon hade svårt att hänga med i samtal, ju tröttare hon blev, ju tokigare kunde det bli. Vi skrattade tillsammans mycket. Men jag kommer oxå i håg alla goda råd jag gav henne, om hur hon skulle göra och inte göra. Ordet "bara" använde jag ofta, "det är väl bara att....."

 När hennes minne började svikta undervisade jag henne i konsten att använda papper och penna, Jo men visst, jag var en "expert" även där. Så började hennes problem med att hålla urinen och hon kissade ner sig :-(,. Då sa jag "kan du inte försöka gå lite oftare på toa och inte vänta tills i sista sekund ?". Hon svarade "-det kommer ju så plötsligt". Mamma fick börja rika sig, en sak som hon aldrig trodde att hon skulle lära sig, men envis som hon var så lärde hon sig det och gjorde det 2 ggr/dag.

Jag hade många förmaningstal för min mamma och jag var inte ensam om det, hon hade många "experter" runt omkring sig som tyckte och tänkte, ställde och styrde. I bland blev hon arg , avig och vrång och sa ifrån på vad jag tyckte, ett otrevligt sätt. Vet ni vad jag sa ?..... Du får väl tänka dig för lite ??.

När min pappa dog 2001 efter en smärtsam dödskamp, blev min mamma så ensam och hennes fortsatta liv fram till 2011 var som en enda lång kamp. En kamp om att bli förstådd, en kamp om att få det hon hade rätt  till att få av kommunen.

Av någon anledning som bara gud vet så lades prövning på prövning på hennes axlar. Hon var tapper, så modig. Hennes kropp svek henne gång på gång. de sista åren satte cancern sina klor i henne. Den fanns i tarmen, den fanns i levern, den fanns i lungorna, benskörheten knäckte hennes rygg och envisa smärtor härjade hennes sargade kropp. hennes skelett var så skört att hon fick frakturer i bäckenet, jag satt vid hennes sida när hon låg på sjukhuset och skrek av smärta.

Det var så svårt att stå brevid, att inget kunna göra. Se döden ta henne, bit för bit. De sista veckorna kan jag inte ännu skriva om, för de gör så ont, så fruktansvärt ont, att mitt minne inte orkar röra vid den  tiden ännu. Men jag vet att jag fanns där för henne, tills döden skiljde oss åt, jag höll hennes hand och jag höll henne i mina armar. Jag älskade henne så länge hon levde och kommer att bära henne i mitt hjärta tills vi möts igen.

Vad jag vill säga med detta, är att det inte är lätt att stå brevid när någon man älskar blir sjuk. Vi ger ofta goda råd för att hjälpa, vi förstår inte, hur gärna vi än vill och tror att vi gör. Det är omöjligt att förstå helt och fullt ut hur det är att leva i en annan människas kropp, Vi kan ha samma sjukdom fast ha olika förutsättningar att hantera den. Jag gav aldrig mamma goda råd av illvilja. Det var bara kärlek, bara kärlek, som fick mig att säga saker som jag ångrar idag.

I dag vet jag hur det är att snubbla, dra benen efter sig, vara så trött att man inte kan tänka, igår glömde jag sista siffran i mitt personnummer. Jag kan inte tänka logiskt och jag får springa på toaletten. När det blir varmt ute är mina lemmar som hög överkokt spagetti. Jag hatar när folk kommer med goda råd. Vad man sår får man skörda, så är det. Det värsta  för mig kanske är, vad jag tror att andra tänker och förstår. Hur gärna jag vill förklara, så tror jag att det är omöjligt för andra att riktigt förstå hur det är att gå i " låt oss säga"  ett par glasskor om man själv går mjukt och bekvämt i ett par jogging skor.

Allt är relativt och uppfattas olika från person till person. Att gå i ett par glasskor kanske man kan göra, om någon bär ens ryggsäck, om man är lätt som en fjäder, om man får byta till ett par andra skor, när man kommer fram. Så är det med all sjukdom också. Hur vi bär bördan, kommer an på de förutsättningar vi har. Är det den första prövningen man stöter på i livet ? eller är det en i raden, är man tjock eller smal, har man dålig grundfysik i från början eller är man vältränad, Har man trogna vänner eller vänner som försvinner när allt förändras och livet prövas. Är man fattig eller rik. Om man är rik så kan man unna sig saker som höjer humöret och livskvaliten . Med kapital kan vi ta del av bättre rehabilitering, köpa det man behöver. Behöver man en varmvatten bassäng, då fixar andra det och man betalar, man kan ha egen tränare, kost rådgivare, egen läkare. Man har pengar till rekreation, man har råd att anlita dyra terapeuter, barnvakt, städhjälp,

vi har oxå olika personligheter och erfarenheter av livet, utbildning. Många ser molnen på den klarblåa himlen, andra ser bara solen. Det kan vara bra att ta lätt på saker, men det kan även vara av största vikt att kunna planera och förutse och på så sätt förhindra att oönskade saker sker.

Jag tror att det svåraste för mig just nu är att ständigt känna sig som en "besvikelse", att alltid känna sig som en bromskloss i familjen. Ms påverkar oss alla, fast det är bara jag som bär på sjukdomen. Min yrsel och dåliga balans påverkar mina barn, jag har svårt att hämta och lämna på dagis. Min man är ständigt trött och stressad, hans tid räcker aldrig till. Hur gör man då för att inte låta handikappet påverka resten av familjen ?, de måste ju ha rätt till sina liv, varför skall de straffas pga av mig. Idag har jag inget bra svar på den frågan.

Det enda som jag tror man kan göra för att påverka familje och vänskaps relationerna positivt, trots en ms diagnos. Är att försöka leva i nuet, gå kurser i mindfullness, glädja sig åt det man har. Det finns alltid fina stunder i livet hur illa det än är. Under mammas sista veckor, kan jag hitta tillfällen som vi skrattade tillsammans.

Jag kan inte påverka det faktum att jag är sjuk, Om jag inte ger upp, så lär jag mina barn att kämpa och ta till vara på varje minut av livet. Mamma lärde mig mycket, tex att stå ut. Jag måste bara komma ihåg hur man gör. Hur står man ut resten av livet i en kropp som ständigt sviker ?. Min pappa lärde mig att se saker ur en positiv synvinkel.

Jag tänker rota i min ryggsäck nu ett tag. Jag skall ta fram "allt" de har lärt mig. Jag skall resa mig, jag skall stå rak :-), se framåt , jag skall bära det livet har gett mig. Men framför allt, så skall jag "stå ut".
Jag skall följa mina drömmar även om de måste modifieras, jag skall älska mina barn och min Henrik. Det vet jag att jag kan , hur knepigt det än blir. Så finns det inom mig en massa kärlek.

Tack mamma och pappa för att ni har lärt mig att, med "tro, hopp och kärlek" så övervinner man allt även besvikelse.

Nog om mig och mina funderingar hur är det med dig ?