Men vad är det här ??

Måndag morgon, sitter här ensam och fortfarande sååå trött. Denna  trötthet driver mig till vansinne. Under helgerna när barnen inte är på dagis eller skolan lägger jag i den högre växeln. Då finns ingen tid till vila. Det är svårt att säga till ett barn. -Vi får göra det sen, mamma måste vila en timme först...... Jag kommer aldrig att lära mig detta.

Men faktum är ändå att den senaste periodens trötthet har inte visat respekt inför för någon i familje. Jag har somnat om och om igen på morgonen, barnen har tjatat och tjatat. Hjärnan har suttit på sängkanten redo att ta i tu med dagen men kroppen har inte gjort den minsta försök till rörelse. I för sök att komma upp har jag legat i sängen som om jag vore levande begravd.

När jag väl kommit upp har ben och armar varit som två urvridna wetex trasor, Hjärnan har varit off och jag fattar inte vad folk pratar om, kommer inte i håg namn, vad jag måste göra och så vidare. bara jag sätter mig i fotöljen så hinner jag somna inna jag sätter på tvn. Att vara vaken känns som tortyr. Jag blir så frustrerad över situationen. Mycket finns runt mig som jag vill ta itu med. Saker som jag tycker är roligt.

Tänk om man hade fått vara frisk och ledig, va mycket man skulle kunna åstakomma hemma, tänk om jag bara kunde få en till två månader om året då jag skulle vara ledig och fullt frisk. Då skulle jag med gott samvete kunna vila mig när jag behövde sedan. Orken finns där aldrig nu saker som är roligt att göra kan jag bara glömma, saker som jag måste göra glömmer jag eller så blir de till en börda och dåligt samvete.

Det börjar bli varmare ute nu oxå och som somrarna har varit efter diagnos, så blir min livsituation inte bättre när temperaturen stiger. Hjärndimma, yrsel, myrkrypningar och svaga skakiga lemmar. Jag får panik när detta händer. Jag känner maktlöshet och förtvivlan. Nu när jag skriver, har jag somnat hela  två ggr. Därför har jag beslut mig för att stänga av datorn nu och dra mig upp till sovrummet för att sova några timmar för jag måste bara det, annars dör jag.  :-)" ler" för det i sig är ju oxå terapi.......Jag  måste tänka att ingenting varar för evigt...... Det finns bara en sak nu, "saker" känslor, "allt" måste bara bli bättre. För tröttare kan jag nog inte bli.

Amen