Störningar i livet.....

En av de svåraste sakerna med att ha ms för mig är att jag har förändrats trots min egn vilja. Jag är inte samma peron nu som jag var innan. Alla förändras vi genom livet, vilket är helt normalt. Jag har ändrat en del av min personlighet, låt mig förklara .... Jag har aldrig varit bra på matte, svenska, osv utan min färdighet som jag också har kommit att identifiera mig med är att jag är en praktiker, en uppfinnare. Jag var duktig på att planera och organisera samt att se lösningar. Färg och form hade jag också ett öga för. Jag var även snabb i mitt arbete och gillade att ha många bollar i luften. Dessutom var jag självständig, inte rädd för att konfrontera och ifrågasätta..... Lite av en ensamvarg med kontaktbehov kan man nog säga ;-)

Min Ms har ändrat min personlighet utan mitt samtycke, det som tidigare har varit mina förutsättningar för att skapa ett bra liv åt mig själv och min familj fungerar inte längre på samma sätt :-(. Jag brottas dagligen med detta och ser det som en stor sorg. Jag pratar alltså om att jag fått Kognitiva besvär. Detta yttrar sig på följande sätt:

Minnesstörningar :
Svårt att komma i håg namn och ansikten, förändrat lokalsinne Till det sämre.
Svårt att komma ihåg bokade möten och schemalagda aktiviteter
Födelsedagar, namnsdagar, saker som sägs i olika sammanhang är ett problem.
Allt hålla saker i huvudet är ett minne blott ;-) Ex Har jag dragit ur sladden, stängt av spisen, packat rätt kläder, låst dörren osv. I bland kan vanliga vardagsrutiner driva mig till vansinne, då mitt minne oftast blir sämre vid stress.  jag kan få ett mindre sammanbrott pga av all denna röra jag känner i huvudet. Som tex på morgonen när barnen skall till dagis.  stress förekommer nog mer eller mindre hos alla barnfamiljer, men det är extremt mycket stress i vår familj. Efter som jag glömmer så fort. Här följer en kort beskrivning.

Jag Kollar  klockan flera ggr och några sekunder efter att jag har tittat, måste jag titta igen, vad var nu klockan ??? ggrrr  för jag har naturligtvis glömt, (man måste ju komma i tid..). Jag går igenom barnen ryggsäckar flera ggr, för jag är rädd att jag ska ha glömt något. Jag har svårt att få ihop kläder efter väderlek. Kläder fattas ofta för jag har glömt att tvätta eller torktumla dagen innan. Glömmer ofta barnens aktiviteter som jag kommer på i sista stund, trots att jag skrivit i kalendern ????.  Jag kommer inte i håg vart jag lagt saker, som de måste ha med. Jag har svårt att planera frukost så att de äter i rätt tid. Vad skall jag göra först, påklädning eller frukost ??? allt snurrar runt i huvudet. Varje dag är detta morgonmoment som om det skulle vara nytt för mig, för dagen, jag lär mig aldrig. Organistaionsförmågan är nedsatt och minnesproblematiken gör att vår vardag är kaotisk med mycket stress, spring och skrik. Jag skulle kunna skriva i det oändliga om min familjs morgonrutiner men orkar inte...... Nu måste jag ta en paus i detta ämne, återkommer i ett nytt inlägg, måste vila hjärnan en stund.

PAUS = Sova sova sova

Nu är jag tillbaka :-) Inte utvilad men med massor av saker, jag vill skriva om

Sedan har vi initiativförmågan. Jag har svårt att komma i gång med saker och ta intiativ till nya projekt, något som för mig aldrig förut har varit ett problem.

Stress är lika med kaos för mig. Min hjärna stängs av och jag regerar med ilska, frustration. Mina hjärna kan inte hantera flera intryck på samma gång, Härom dagen var jag stressad, barnen var griniga och jag skulle steka pannkaka, samtidigt som telefonen ringde. Jag hade 1 dl salt i smeten, sedan slängde jag ett oöppnat ägg som jag skulle ha haft i smeten i slasken. När jag efter stor möda fått i hop smeten, var jag frustrerad. Min sambo kom in efter att ha varit ute, han började prata med mig medan jag stekte pannkakor, då började jag kasta margarinklickar på dom fördiga pannkakaorna istället för i den heta stekpanna. Normalt kan man skratta åt sådana fadäser, om livet förövrigt fungerar normalt.

När jag är trött som man nu ofta är med Ms så blir Hjärnkaoset värre än värst och jag känner mig rädd för mig själv. Upplever att jag inte kan tänka, det går så trögt, så trögt. Jag säger fel namn till barnen, känner mig okoncentrerad och tappar lätt tråden.

Organistaionsförmågan är också förändrad. klarar inte av att få i hop saker längre, ser inte lösningar lika lätt och naturligt som förut. Det jag kunde förlita mig på förut i livet är nu svårt och min identitet är rubbad.

Jag tycker också att jag har svårt att prata med läkare, myndigheter och jag har svårt att förklara på ett bra sätt exakt hur jag känner och menar.  Det tar lång tid för mig att få till ett bra samtal, känner jag den minsta stress från den jag talar med, kan det låsa sig totalt och jag får då sällan fram vad jag vill ha sagt. Jag har också svårt med inlärning, att stava och räkna. Därför gör det mig nervös när jag tänker på dig som läser detta och hur jobbigt det kanske är att läsa mina stavfel och felande gramatik, hoppas du inte stör dig allt för mycket, jag tänker fortsätta att skriva......;-)

Den som nu läser detta, kan kanske med lite vilja se vilka olika problem alla dessa förändringar får för mig i det dagliga livet och hur jag måste lära om saker, för att göra det enklare för mig i min vardag.

Ms är en nyckfull sjukdom har man otur så kan det slå ut funktioner som man absolut behöver för att vara en bra mamma eller livspartner, vän eller kollega. I bland funderar jag på om det inte vore enklare att vara mera fysiskt handikappad. Jag köpslår med jävulen, för jag vill så gärna att min hjärna skall fungera som det gjort förrut. Att sitta i rullstol är säker lika prövande och tidsnog får jag kanske pröva på det också.

Tjingeling nu skall jag gå och steka pannkaka ;-)