Pågår det ett skov ???

Nu var det ett tag sedan jag skrev, Efter att ha mått lite bättre, har jag nu de senaste två dagarna mått piss, som alltid efter stress så spökar min MS :-(. Jodå i förrgår kväll när jag skulle lägga mig, så fick jag så ont i vänster öga. Jag kröp dock ned i sängen och tänkte att smärtan säkert är borta när jag vaknade. Men, runt klockan tre på natten så vaknade jag av att det kändes som om jag hade en kniv i ögat. Jag hade svårt att öppna ögonen överhuvud taget, varje gång jag gjorde en ögonrörelse kändes det som om jag skulle dö av smärta.... Jag har ju ofta haft migrän men detta var något annat.

Jag blev så förtvivlad, jaha en synnervsinflammation?. Skall jag åka in ?, Det kändes inte som ett alternativ trots smärtan. Tror inte jag skulle ha stått ut med att sitta i väntrummet och vänta. Jag tappade upp ett hett bad. Bad min sambo hämta de starkaste värktabletterna och en kylklampa. Efter att jag försökt mig på  lite egen behandling,  så kröp jag ned under täcket igen och grät en skvätt. Kände mig sååååå ensam, just då saknade jag mamma också. Hela dagen därpå låg jag nedbäddad och fort jag rörde huvudet kändes det som om det skulle explodera. Ögonlocken var oxå ömma och fortfarende gjorde det hemskt ont att röra ögonen åter och fram.

I dag känns det dock bättre, men jag är fortfarande öm och känslig i ögonen, framför allt i vänster öga. Jag vet att om man misstänker en synnervsinflammation så är det viktigt att kolla upp saken. Men jag har tillbringat så mycket tid på Karlstads centralsjukhus så att det  i bland känns som om jag hellre går under  än att åka in. Alltid när jag kommer dit känner jag mig utlämnad och sårbar. Jag litar inte på vården jag har blivit felbedömd så ofta och en av ggr kunde det ha slutat med att mina närmaste kunde ha fått uppsöka en begravningsbyrå.

Jag är en känslomänniska och väldigt känslig inför vad folk säger och hur de säger det. Det är en ganska dum egenskap... Det är bättre att skita i vad andra tycker och se om sitt eget hus, när det kommer till ens egen hälsa. Men i dag känns ändå ögat skapligt, men jag har mer besvär i hela vänster sidan, Känselbortfall och täta urinträngningar natten innan "ögat" var jag upp säker 6 ggr. Jag är oxå väldigt trött och velig... Grrr jag hade så gärna velat användamin tid nu till att rensa upp och försöka komma upp på banan igen.

Tillförlit har jag dock, till att detta skall bli bättre, många bäckar små gör en stor skillnad. Bara jag får i ordning på saker och ting runt omkring mig och skapaar strukturer för att hantera vardagen bättre, finner ett system som underlättar för min hjärna. Då tror jag att saker och ting kan komma att ljusna.

Lite lättare

I dag har dagen varit en aning lättare, jag har dragit långa djupa andetag, fyllt mina lungor med höstluft. Känner av msen dock. Armarna är blytunga och jag har känsel bortfall lite här och där. Hjärnan har tagit semester och det känns i bland som jag är vaken mitt i en dröm, hmm, mycket konstig känsla vill jag lova...hoppas det blir bättre och hoppas possitiva saker kommer att hända i mitt liv framöver....

Tack och lov att jag har mina små mirakel, de är som plåster på mina sår <3 <3 <3

En dikt till mamma

Jag vet !

Dagarna går, klockan stannar inte, bilarna kör åter och fram. Allt är som vanligt, som om inget hade hänt ?? hur är det möjligt. Ett liv är så litet, men ändå så stort för de närmsta. Världen slutar inte snurra när någon försvinner. Smärta dödar inte, den bara tär.

Mitt hjärta är trasigt och jag sitter här vänder och vrider på minnen, bilder. Jag försöker få ihop pusslet, men det fattas bitar, Jag inser att det aldrig kommer att bli färdig nu, det är försent.

Hon visste väl att jag älskade henne ? att jag inte ville att hon skulle dö ?  Förstod hon att hon skulle dö. Plågades hon ??? Oj oj oj vad många frågor jag har som aldrig kommer att få ett svar.

En av de jobbigaste sakerna med att förlora mamma, var att jag tyckte att hon inte haft någon glädje i sitt liv de senaste åren. Msen tog så mycket från henne och motgång efter motgång gjorde henne uppgiven och många ggr bitter, hon hade svårt att ta emot hjälp. Det var enormt svårt att följa detta så nära, samtidigt som jag visste att inom mig hade samma sjukdom fått fäste. Många ggr undrade jag, om att se mammas kamp mot sjukdommen var som att få se en glimt av min egen framtid. Kommer mitt liv att sluta så här, på samma sätt som mammas.

Hur gör man för att gå vidare, tar en dag i taget ?, sätter sig i sadeln och rider vidare?
Jag vet bara inte om jag klarar det, fast jag har varit mamma åt min egen mamma i många år så har hon fysiskt alltid funnits där, omtänksam, varm, givmild och kärleksfull.
Jag vet nu vad smärta är, jag vet vad ångest är, jag vet hur det känns att nästan dö, jag vet hur det känns att vara rotlös, Jag vet hur det känns att vara sjuk och inte kunna lita på sin kropp och hjärna, jag vet hur det känns när drömmar bara försvinner, Jag vet hur det känns att bli orättvist behandlad, sårad och sviken. jag vet hur det är att hålla mamma och pappa i handen när de skall dö, Jag vet !!!

Jag hoppas vid gud att jag inte kommer att få veta något mer inom den närmsta framtiden.
Just nu är det svårt nog att gå omkring och vara så upplyst som jag är om livets smärtor och mörker.

Det finns ljus, det gäller bara att se det !

Vad är det du ser, Jo en måne som lyser på väg upp i mörkret, kom att tänka på att: När solen går ner, kommer oftast månen upp i någon form, även om man inte ser den, så vet vi att den finns där ute någonstans gömd av jorden, solens strålar når nämligen inte månen från den plats vi står. I bland kan ens egen sorg vara så stor så att man har svårt att se det lilla lilla ljus som ändå finns därute.

Bara bedrövelse !

Ja denna dag har varit en ren bedrövelse, "Inklämd sådan" i min kropp, som i en flaska med etikken utanpå av en glad sol . Känner mig instängd och förvirrad, hela jag är fylld av saknad som behöver få utlopp. Finns massor av saker som skall göras, som jag vill göra men inte orkar.

Om jag skulle mera exakt försöka sätta ord på hur jag känner eller göra en liknelse med något skulle det kanske vara detta senario.

Tänk dig att du sitter i en stor gjutsäck, du försöker sträcka ut dina armar och benen men det finns inget utrymme. I säcken finns också giftormar och spindlar som gör sig beredda på att hugga vid minsta rörelse från dig. Utanför finns en vidrig stank och du förstår att du befinner dig på en soptipp. NU Hör du ett ljud av en stor traktor som närmar sig, du förstår att du är på väg att bli krossad, traktorföraren har inte en aning om att en människa finns i säcken, PANIK rör du dig, så dör du, rör du dig inte, så dör du också. Någon har gjort en oförstörbar knut på säcken, eller var det kanske flera som gjorde det...... LJUDET kommer närmare nu,  "nuuuu"..... Phuu...... han körde förbi. Samtidigt som allt detta händer, måste du ha ett konstant leende på dina läppar, precis som om det gällde livet på din barn, så är det värsta du kan göra,  att sluta och le.

Ångest, ja vilken jäkla ångest jag känner, av så många olika saker. Ingenting är rätt i mitt liv nu, jag är inte i sync med något. Det måste hända något possitivt snart, annars går jag under. Saker händer bara inte av sig självt bara. Om man vill ha något, måste man få det att hända. man måste ta egna initiativ och gå framåt. Det är svårt det, när man har dålig iniativförmåga. Jag är sprängfylld med ideer, men jag har ingen förmåga att förverkliga dem. Jäkla ms.... tänk att detta fanskap till sjukdom, skulle komma så här mitt i mittakten av mitt liv och förstöra allt.

Detta inlägg är av bara mörker, Jag ser det men Jag ger mig inte, jag ler fortfarande:-), i morgon är säkert allt ljusare. Då skall jag skriva om något annat än ångest och självömkan. Fast jag är 38 år så känns det som om jag vore sju år och nyss mist min mamma.

Hon fattas mig

Sitter i min favo fotölj och hör ljudet av tunga regndroppar mot fönsterrutan. I fredags hade vi begravning för min mamma, min älskade mamma. Det gör ont i hela själen nu av saknad. Allt är så tyst, så stilla. Det är över nu, hennes smärta och ångest. Men för mig har  en saknad infunnit sig, som sliter och river i mitt innersta. ÅÅÅ vad jag önskar att jag kunde plocka upp telefonen och ringa, höra hennes röst, få säga till henne att jag älskar henne och att hon fattas mig.

First aid till hjärnkontoret

"Genom tillskott med kokosnötsolja plus antioxidanter, B-vitamin med extra tillskott av B12, omega-3 och tarmbakterier finns möjligheterna till ett friskare liv - både för gammal som för ung med "trassel" på hjärnkontoret!"

Källa ; http://neuropedagogen.blogspot.com/2011/08/alzheimers-kan-bli-friskare-genom-bla.html

Bra länk !

Vill du läsa mer om signalsubstanser:

http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm

Här finns massa matnyttig information...

Sökte och hittade detta !!

Kopierade texten rakt av, varför ändra något så bra Läs här:

"Dopamin (produceras av binjuremärgen, nervceller)

* Belöningsupplevelser

Funktion: Belöningshormon (må-bra-hormon) kopplat till eufori och lustkänsla, hjärnans belöningssystem. Är en signalsubstans. Påverkar humöret så man blir glad, lugnande, motverkar depressioner, smärtstillande, stimulerar motoriken, höjer koncentrationen och inlärningsförmågan, är aktivitetsstimulerande. Kopplas till mat- och kulturupplevelser samt lustupplevelser vid sex, aggressivitet mm. Dopminbrist kan leda till trötthet, koncentrationsproblem, depression, sömnbrist, mental slöhet, dysterhet, tungsinne, ointresse och att man blir allmänt ouppmärksam. Stor dopaminbrist kan leda till psykiska sjukdomar, depressioner, Parkinsons sjukdom, RLS (rastlösa ben) mf. Finns även koppling mellan dopaminobalans och ADHD, låga halter av amfetamin höjer dopminhalten och används därför ibland mot ADHD. Schizofreni har däremot kunnas kopplas till förhöjda dopaminhalter, det samma gäller vid psykoser. ​ Beroenden Det finns stora kopplingar mellan olika beroenden och dopamin. Rökning, narkotika, droger och alkohol men även mat och sötsaker som godis, och exceptionella beteenden av motion, spänning och lust ökar dopaminet och kan skapa beroenden. Efter ett tag kan kroppen bli så beroende av dessa dopaminkickar som du får genom dessa aktiviteter att det blir svårt att sluta, och säga Nej! ​ Beroendecentrum i hjärnan kan därför påverkas/kidnappas av såväl ett kemiskt beroende som ett beteende och hjärnan har ofta dessvärre en förmåga att föredra så hög dopaminaktivering som möjligt, vilket leder till att kroppen vänjer sig med allt högre halt av dopamin för att må bra. Det gäller därför att vara observant när ett normalt positivt dopaminberoende har gått för långt och blivigt ett allvarligt missbruk. ​ Det finns alltid en fallande personlig skala på vilken aktivitet som ger som ger mest dopamin: droger som amfetamin med flera frisätter normalt mest dopamin, därefter alkohol, sex, sötsug, olika beteenden, mat, motion, fysisk träning... ​ Se extern sida: Hjärnmagasinet om beroende (Obs! 9 filmer) ​ Grelin och Leptin - sötsug, hunger och mättnad När du äter godis och läsk så frigörs dopamin, endorfiner och ett hormon som heter Grelin. Dopamin ger dig lustkänslor, endorfiner gör att du mår bra medan hormonet grelin skapar ökat sötsug och hunger. Det är därför du gärna äter mer sötsaker än vad som är bra när du en gång har börjat småtugga godis. Grelin är det hormon som startar själva hungerprocessen. När du äter så är det främst dopaminet som är aktivt. När du blir mätt tar mättnadshormonet Leptin sen över och dämpar dopaminet och grelinet. Nu när du känner dig mätt ökar må-bra hormonet serotonin. ​ Sockret gör även att blodsockret höjs och att insulin utsöndras i kroppen, vilket påverkar hungerkänslorna i sig och kan leda till bland annat övervikt och fetma. Godis kan därför ses som en drog som kroppen har svårt att säga nej till när den blivigt beroende, så var observant och försök hålla sötintaget på en låg nivå och försök säga nej när sötberoendet blir för starkt, eller ta en frukt istället... Tyrosin Adrenalin, Noradrenalin, dopamin och serotonin bildas av ett enzym (aminosyra) med namnet tyrosin och som vi får från födan. Dopamin skapas först, sen noradreanalinet och adrenalinet i en biologisk process. Aminosyran tyrosin som behövs för att bilda dopamin hittar man i proteinrika livsmedel som: kött, fisk, ägg, baljväxter som bönor och linser, mandel, avokado, bananer, keso, jordnötter, nötter och frön mf. Tyrosin behöver förutom protein även vitamin B6, vitamin B12 samt magnesium som främjar bildandet av dopamin. Även skölkörtelhormon bildas av tyrosin. Pigmentämnet melanin som behövs för håret bildas även av tyrosin. Har du brist på dopamin bör du öka intaget av proteiner. Järn har även visat sig ha en viktig funktion vid produktionen av dopamin. Kroppen ökar produktionen av dopamin vid fysisk träning, även vid yoga, meditation." Min Källa; http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm MINA TANKAR RUNT CITATET : Nu tänker jag så här ?? Dopamin produceras av bla nervceller som kanske inte är de allra tillförlitligaste cellerna hos oss med Ms :-). Dopaminet gör att vi lär oss saker bättre och kan koncentrera oss mm, Dopamin brist kan vara en orsak till trötthet, Läste texten här ovan och fann att samtlig fakta faktiskt kunde knytas samman med hur jag upplever min Ms. Ja så i kväll börjar jag med min Madopark, Thats it ! finns inget att vänta på det bara att prova så får vi väl se vad resultatet blir.

Dopamin ??

Jodå, nu har jag sjunkit in i dimman. Jag är så trött att jag har svårt att hålla mig vaken. Jag kan sova hur mycket som helst utan att känna mig utvilad :-(. När jag tvingar mig själv att göra saker som måste göras känner jag att tröttheten sitter i hela kroppen armar, händer och ben. Efter jag gjort något om än lite så får jag myrkrypningar i hela kroppen. Det står mig att kroppen begränsar mig och inte tvärtom.

Alltid som vanligt under mina trött perioder, så blir jag seg i kolan dvs fattar trögt, blir disträ och glömmer saker hela tiden, vänder orden fel och pratar bak o fram. Initiativ förmåga blir sämre gnäll, gnäll, gnäll...

Måste komma på något som förbättrar mitt minne. Tänkte på det här med dopamin. dopamin är en signalsubstans som efter 25 års ålder minskar hos "alla" även friska. Dopamin har med minnet att göra och dålig dopaminnivå i hjärnan, gör att vårat arbetsminne blir försämrat !

I juni fick jag förskrivit madopark som höjer dopaminhalten. medicinen är för myrkrypningar i benen nattetid så att jag skulle få sova bättre. Tänkte nu att även denna medicin kanske kunde göra mitt minne bättre. Har inte prövat medicinen riktigt, men i kväll gasar jag på ordentligt...........(läste förövrigt att ms läkaren Birgitta Brunes är insnöad på det här med signalsubstanser)

Slänger med en bild från i sommar i inlägget oxå. Tänk att hösten är här nu, va fort allt går mamma har varit borta i över en vecka nu saknar henne så det verker i hjärtat !!

Bra bemötande :-)

Tack !

gode gud för att jag äntligen har fått en läkare på neurologkliniken som jag kände ett omedelbart förtroende för. Hon var trevlig ödmjuk, rak och vad det verkade öppen för olika tankar. Ingen stress utan bara ett trevligt bemötande. I bland behöver man lite medvind och jag är tacksam för att det kom just nu, när mina dagar är mörka och nätterna långa och svarta.

Det har gått några dagar sedan mamma gick bort. Jag befinner mig i något slags chocktilstånd. Det är som om jag inte riktigt förstår, allt är en dröm, någon har ljugit för mig att hon är död. Samtidigt är jag lättad att hon inte plågas mer. Många gånger sedan fre kväll har jag stått med telefonen i handen och tänkt ringa till en telefon där ingen längre svarar....

Uj va trött jag är och jag kan inte mycket göra för att förändra det, kanske skall föreslå en sagostund för sonen som är hemma och är sjuk.. Tror jag gör det, så kommer nog allt att kännas lite lättare sedan.

Vila i frid

Min mamma är borta, I går kväll lämnade hon mej och min bror efter en lång dödskamp. Det svåraste jag någonsin varit med om. Hon kämpade så, in i det sista och nu är jag helt tom. Jag förstår inte, jag vill inte att hon skall vara borta. På samma gång är jag lättad att det är över..... Att hon inte behöver gråta flera tårar, att smärtan inte river i henne med sina ilskna klor. Jag måste tro att hon är lycklig nu, att hon har kommit till ro och funnit sin frihet. Hennes kropp var hennes fängelse under många år, det fanns ingen återvändo och den enda räddare för henne var döden. Tillslut klockan 21.55 den 2/9 så tog mamma sitt sista andetag och gav sig  ensam av på sin själsliga resa till himmelen och till pappa.  Ms och cancer är hon nu befriad i från och ingenting kan någonsin plåga henne mer.

Vila i frid älskade mamma, förevigt kommer vårt själsliga band lysa som solen i mitt hjärta