Kaos hos hjärnkontoret !

Oj oj oj vad konstig jag har varit i dag. Hela min hjärna känns överhettat,  jag kan inte tänka eller fatta beslut och jag är så trött att jag bara vill sova, har aldrig varit med om någon liknande trötthet. Det känns som om jag sover fast jag är vaken, underlig känsla. I dag känner jag mig ganska deppig, ingenting blir som jag planerat. Orkar inte städa eller laga mat, knappt så att jag orkar skriva. Jag sitter bara och tänker att jag måste sluta för jag somnar snart. Vill på något sätt beskriva för alla friska som inte förstår kognitiva handikapp och hur jäkla jobbigt det kan vara. Det går inte att rycka upp sig och fungera normalt, man blir ju nästan rädd för sig själv, att man håller på att förlora förståndet ????.
Såg en film om två ungdommar som springer ihop av misstag, tjejen reser sig upp och skriker åt killen "-se dej för !......." Han står bara och tittar på hennes läppar, irriterad skriker hon igen till honnom
 "- är du döv eller ??????" Han svarar "- ja jag är döv". Hon säger "- men du kan ju prata och det syns ju inte på dig.....". Då svarar killen
"- nej det syns inte på dig att du är trög heller.........."

När jag har kognitiva svackor är hjärndimman så tjock att jag har svårt att koncentrera mig. Allt jag vill nu, är att sätta ord på elendet. men till och med det är ett misslyckande Därför resignerar jag och slutar nu att skriva för att hoppa i särken och uppsöka sängen God-natt......

1 kommentar:

Anonym sa...

Att någon är döv men kan tala med andra genom att klara av att läsa på den andres läppar, tycker jag är ett "dolt symtom".
Men man ska ju aldrig döma ut en annan person.
På tal om det, varför finns det många som får för sig att de som sitter i rullstol INTE kan tala för?
Sker ofta att det är sällskapet som blir tillfrågad istället, som t ex vilken dress de gillar, vilken färg mm. Eller ännu värre kanske hur mår h*n (den som sitter i rullstol)? denna fråga borde ju den drabbade kunna svara på bättre själv, så länge inte talförmågan är förstörd. men man borde chans att fråga den drabbade först, och om det inte går, ta kontakt med sällskapet.