Måste säga att jag är otroligt glad att jag hittade en sida som din:) Har själv ms och läst en del på din sida nu och kommer absolut följa din blogg. Jag fick diagnosen för 1,5 månad sen och sitter med mitt andra skov just nu:( Hör gärna av dig om du känner för det
Hej Emma, Va kul att du hittat hit till min blogg. Jag förstår vad du går igen nu och att du inte har det lätt. Massa frågor som snurrar runt och kanske tror du att inget kommer att bli som förut.
Ms är en jobbig sjukdom på det viset att ingen kan säga hur sjukdomen kommer att utvecklas. Den lever sitt eget mystiska liv. I bland tycker jag att ovissheten är det värsta med att ha ms.
Att få en ms diagnos är inte världens undergång med det är jävligt bekymmersamt.
Det är som om man skulle vinna en resa tillsammans med sina bästa kompisar i bil runt jorden. I bilen skulle det finnas säkerhetsbälte till alla utom dig. Man åker inte säkert... Är olyckan framme drabbar den dej kanske hårdare än dina vänner som sitter säkert, det behöver ju hellre inte hända någonting, det kan ju gå hur bra som helst.
Det viktigaste av allt är ändå att du fortfarande "kan" resa med. Man behöver ju kanske inte välja de farligaste vägarna, utan välja de mindre och säkrare vägarna och ta det lite lugnare.
Har du tänkt på att i bland när man är ute och åker på tex semester så tar man oftast de stora motorvägarna för att komma till destinationen så fort som möjligt. Av någon anledning har jag ibland tagit in på de mindre vägarna och hittat smultronställen, fått se underbara saker som jag aldrig skulle ha fått uppleva på motorvägen.
Vad jag menar men detta är, att livet inte behöver bli sämre för att man har ms. Det kan till och med vara så att det öppnar upp våra ögon för livet och att vi kommer att göra andra val som berikar oss.
Ta tid på dig, lär känna din ms hur den funkar, lita på dina instinkter. Ms är inte lika för någon. Om du känner sorg inom dig, så låt den komma fram. Det är ok att bli ledsen, det blir alla.... :-(.
Skickar massa kramar till dig, min nya vän, om du undrar över något som du tror jag kan hjälpa dig med så finns jag här och hjälper dig gärna med glädje.
Om du vill skriva ett mera privat meddelande och bara ösa ur dig en massa som tynger dig och som du kanske inte vill "alla" skall läsa. så skicka på
2 kommentarer:
Måste säga att jag är otroligt glad att jag hittade en sida som din:) Har själv ms och läst en del på din sida nu och kommer absolut följa din blogg. Jag fick diagnosen för 1,5 månad sen och sitter med mitt andra skov just nu:( Hör gärna av dig om du känner för det
emmahansen1986@hotmail.com
Hej Emma, Va kul att du hittat hit till min blogg. Jag förstår vad du går igen nu och att du inte har det lätt. Massa frågor som snurrar runt och kanske tror du att inget kommer att bli som förut.
Ms är en jobbig sjukdom på det viset att ingen kan säga hur sjukdomen kommer att utvecklas. Den lever sitt eget mystiska liv. I bland tycker jag att ovissheten är det värsta med att ha ms.
Att få en ms diagnos är inte världens undergång med det är jävligt bekymmersamt.
Det är som om man skulle vinna en resa tillsammans med sina bästa kompisar i bil runt jorden. I bilen skulle det finnas säkerhetsbälte till alla utom dig. Man åker inte säkert... Är olyckan framme drabbar den dej kanske hårdare än dina vänner som sitter säkert, det behöver ju hellre inte hända någonting, det kan ju gå hur bra som helst.
Det viktigaste av allt är ändå att du fortfarande "kan" resa med. Man behöver ju kanske inte välja de farligaste vägarna, utan välja de mindre och säkrare vägarna och ta det lite lugnare.
Har du tänkt på att i bland när man är ute och åker på tex semester så tar man oftast de stora motorvägarna för att komma till destinationen så fort som möjligt. Av någon anledning har jag ibland tagit in på de mindre vägarna och hittat smultronställen, fått se underbara saker som jag aldrig skulle ha fått uppleva på motorvägen.
Vad jag menar men detta är, att livet inte behöver bli sämre för att man har ms. Det kan till och med vara så att det öppnar upp våra ögon för livet och att vi kommer att göra andra val som berikar oss.
Ta tid på dig, lär känna din ms hur den funkar, lita på dina instinkter. Ms är inte lika för någon. Om du känner sorg inom dig, så låt den komma fram. Det är ok att bli ledsen, det blir alla.... :-(.
Skickar massa kramar till dig, min nya vän, om du undrar över något som du tror jag kan hjälpa dig med så finns jag här och hjälper dig gärna med glädje.
Om du vill skriva ett mera privat meddelande och bara ösa ur dig en massa som tynger dig och som du kanske inte vill "alla" skall läsa. så skicka på
sjoklint34@gmail.com
Mvh Ulrika
Skicka en kommentar