Det blev inte som jag trodde !

Ja denna vecka skulle jag ha checkat in på Frykcenter, för rehabelitering. Nu blev det inte så :-( En ilsken magbakterie har bitit sej fast i magen min :-((.
Sådant här händer mig alltid, när jag skall göra eller börja med något. Jag har ändå bestämt mig för att så fort magen är som den ska. Så åker jag upp, men det är ju tråkigt att missa starten.

I början när jag fick kallelsen, kände jag faktiskt att jag inte hade någon större lust. Men efter som tiden har gått har jag byggt upp förväntningar och tänkt att, det är ju vad jag gör det till som blir resultatet. Om mitt fokus ligger på att förbättra min fysiska förmåga och få mer kraft och energi. Så kommer jag att åka därifrån förhoppningsvis lite piggare och gladare :-)

Kanske behöver jag att få komma bort lite och vara lite ensam, för mig själv. Jag oroas över, att det blir så mycket gruppaktiviteter, så att jag blir helt slut... Jag är oftast en ensam varg och jag vill ha det så. Jag tycker att det är jobbigt med grupper. Jag strövar gärna ensam på behörigt avstånd från övriga flocken.

Jag är ingen asocial person, men jag känner mig kvävd av att inte få fatta mina egna beslut eller kunna dra mig tillbaka utan en massa frågetecken, för att reflektera och bara vara i tystnad med mig själv. Jag gillar helt enkelt mitt eget sällskap :-)) Jag omger mig gärna  med lättsinnade, öppna och positiva personer, för träffar då och då.
De gångerna blir oftast de bästa sammankomsterna. ämnena är inte ut tjatade och samtalen leder ofta till glada skratt och att man somnar på kvällen med ett leende på läpparna.

Jag satt just och tänkte att, sedan jag fick min ms har jag nog dragit mig undan mer och mer och det är ju inte så bra :-( Jag är rädd för att hamna i situationer som jag inte klarar av.. Det är jobbigt att säga, "kan ni gå lite saktare, jag hänger inte med", Phuu ... Ja det är jäkligt jobbigt att alltid känna sig som den stora bromsklossen.

Eftersom jag inte använder några hjälpmedel så syns ju inte min ms utanpå. Det är ju inte så att det växer ut en skylt i pannan i samma stund som man får diagnosen, som beskriver mitt dilemma. I lägen med andra när min ms begränsar mig så måste jag ju förklara. Varför jag inte gör som andra eller säger nej till vissa saker. Tex varför jag inte älskar den "heta sommarvärmen", eller varför jag inte vill vara med och spela brännboll. Vad gäller lekar och spel så kanske man talar om för en deltagarna i leken och sedan när man sitter där avsides så tänker jag alltid... Att de övriga tänker " Faan vilken tråkig eller lat människa som bara sitter där och inte "vill" vara med".  Jag gillar inte att behöva deklarera min ms öppet som ett försvar till att jag inte kan...

Ensamhet är skönt också, när man har svårt att klara av stress, har svårt med minnet och koncentration.
Min tankeverksamhet är inte så effektiv som förr och jag tänker helt enkelt långsammare nu.
Jag kan bli helt slut i ett samtal mellan mej och en person till och känna mig helt hjärndöd efter att ha samtalat med flera personer samtidigt........

För att återgå till frykcenter, så åker jag ju faktiskt dit pga av den ovan nämnda anledningen och jag är säkert inte ensam om att ha kognitiva problem där, då större delen av de som rehabiliteras på frykcenter har någon form av problem med hjärnan :-) Så i kväll skall jag spola i väg alla bakterier och försöka komma i form så att jag kan delta i denna rehabilitering som landstinget har kostat på mig.