Förbannade MS

Förstår inte hur en människa kan bli så här trött som jag är nu..... Upplever ändå att tröttheten är bättre och sämre från vecka till vecka. Jag har börjat simma 2 dagar i veckan och tänkte börja använda min vibbrations maskin. Lite orolig är jag dock för den, sist jag provade så fick jag så jäkla ont i ryggen. Skulle vilja köpa ett motionsband oxå, jag tänkte ha som mål att motionera eller göra något fysiskt 1 tim varannan dag. Sedan har jag tänkt att sluta med socker. Efter allt jag läst, verkar det inte så bra för oss med ms...

Väntar på att min rehabilitering på frykcenter skall börja, tänker mer och mer på att det kommer att bli en nystart för mig att börja där. Det är bara så mycket jag måste fixa innan, så att allt funkar för barnen när jag är borta.

Fredagen som var blev jag lite fundersam på om jag var på väg att gå in i ett nytt skov :-( jag hade under veckan som varit, tänkt att nu skall jag fortsätta leva mitt liv som vanligt innan jag fick min Ms. Bokade in barnen på diverse aktiviteter. smidde planer och planerade in nya aktiviteter inför vår och sommaren. Det kändes så bra. Full fart framåt. Wow jag lever !!! vilken känsla. jag ignorerade helt min oförmåga att hantera stress, jag sket i att hela huvudet snurrade runt i ett virrvarr jag var på G. Så kom fredagen, jag hämtade barnen tidigt, vi for in till stan, skyndade oss fort in på toys R us. Barnen smattrade och pekade, tittade och så började hela världen gunga, tala om att åka karusell. jag var så yr, allt jag kunde tänka på var att komma ut från affären.  Vi satt i bilen länge, yrseln lugnade sig när jag satt ner men allt jag planerat att göra i stan, fick bli en annan gång.

Kvällen fortsatte i samma tecken och nu kom tårarna tillsammans med domningar i vänster sida. Förbannade MS, skulle det vara så svårt att få leva ett normalt liv bara en ynka liten stund. Hopplöshet och förtvivlan, detta var straffet för att jag trotsat och inte lyssnat på min kropp. Jag är inte normal längre och kommer troligtvis aldrig mer att bli det, Men vad är det jag skall göra då, för att den här skit sjukdom skall hålla fred på sig. Sitta och dingla med benen i soffan och kolla på våra bästa år ?.

Dagen efter vaknade jag av huvudvärk och en enorm trötthet, yrseln var borta ?? Och jag var lättad. Phuu det var nära ögat.... Så är det att leva med rädsla och ovisshet. Man vet aldrig när man får ett skov. Ja man får ta det när det kommer tänker säker många, man kan inte gå runt och oroa sig hela livet. Visserligen sant ! men sanningen är den att  man är inte så jäkla uppåt, när man inte känner av armar och ben, samt hela världen gungar.