När jag skriver ett inlägg på min blogg, så skriver jag om det som känns rätt just då. När jag sedan läser igenom mina tankar kan det hända att jag ångrar mig. Alldeles förut skrev jag ett inlägg om rätten att få vara negativ, få känna frustration och att det är okey att inte acceptera sin sjukdom.
Men efter en stund börjar sakta andra känslor att bubbla upp till ytan. Möjligheter, lösningar och skratt. Allt är inte svart. Det finns saker jag är mycket tacksam för. Men frustrationen den får jag helt enkelt leva med.
Jag skriver mest när mörkret stryper till tillförseln av syre till min hjärna :-)). Men tro det eller ej, mitt i detta är jag ganska positiv. Hittills har jag lyckats kravla mig upp ur stora mörka hål och grottor. Det som för det mesta för mig framåt, är min humor och självdistans. Jag kan skratta åt mig själv och min situation.
Många gånger tänker jag, att jag kanske inte ska skriva. Blotta mig själv till allas beskådan.
När jag skriver, mår jag bra. Jag rensar i hjärnan, släpper taget om saker som inte behöver finnas kvar i mitt liv. I bland går jobbiga tankar i repris. I bland kommer jag till nya insikter. Jag lär mig om livet
Jag måste dock skriva om det som berör, jag kan inte hitta på en fantasifigur som alltid tänker och gör allt rätt. Jag måste bara få vara en människa och uttrycka det jag känner just nu.
Inget behöver vara rätt eller fel och
1 kommentar:
Jag gillar också att skriva men under en lång tid har jag ändå inte kommit mig för att skriva så mycket på bloggen. Ibland när jag är på dåligt humör har jag lust att skriva om allt som är negativt men jag hejdar mig som regel innan jag gör det.
De dåliga dagarna och mörka tankarna finns där ibland men jag är för det mesta ganska glad och positiv.
Kram :-)
Skicka en kommentar