Att dela med sig av sina tankar är inte alls så dumt. speciellt inte om man har en sjukdom som man troligtvis kommer att få leva med resten av livet. Vissa dagar är bättre och vissa dagar är sämre. via sociala medier kan man få kontakt med likasinnade och kanske man träffar någon som man kan lära sig av och få stöd av.
Nya vänner genom datorn, för mig har det bara varit positivt. Jag är med i en Ms grupp på facebook där man stöttar varandra, delar erfarenheter. Jag är så glad att jag fann den, för den har gett mig så mycket. Jag känner mig trygg där och det är värdefullt för mig att få läsa om hur andra gör för att få ihop familjelivet, hur man hanterar symtom och relationer.
Sedan jag gick med i den gruppen har behovet av att skriva på bloggen minskat. Det går i perioder då jag skriver, allt styrs utav vilka behov jag har för tillfället.
Måste ändå berätta om något som jag tyckte var lite kul i går. Jag är ju som sagt stresskänslig. Barnen och jag hade en tid att passa inne i stan, stress stress stress. Hatar att ha tider att passa ! Jag sprang runt kommenderade ungarna med kläder, rotade runt bland mina. Packade väskan med mobil, plånbok, ja det viktigaste.. Ut i bilen och i väg vi for. Framme i affären där vi skulle beställa ett fönster till min sons rum, visade min dotter upp hur man beter sig när man är en trotsig sexåring. Samtidigt som jag försökte hantera min sexåring försökte jag även lyssna på säljaren. KAOS i hjärnan är bara förnamnet säger jag bara :-(.
Efter en stunds resonerande över vilket fönster vi skulle välja, blev det dags att göra en beställning. Jag var så stressad av min dotter och att jag var tvungen att där och då försöka fatta ett beslut över vilket fönster som skulle bli snyggast hemma så allt bara snurrade runt. satte mig i en stol framme vid säljarens kontor skulle ta fram min plånbok ur väskan. I väskan fann jag förutom min plånbok även en stor flaska av felix tomat ketchup. Jag och stress "do not work together" I stället för hårsprejen, hade jag kastat ner ketchup flaskan. Vad är det som händer ? kände mig sååå förvirrad.
När vi kom ut ifrån affären var jag helt slut, skakis i benen och hjärnslö. Det ska bli roligt att se hur fönstret ser ut när det kommer. ;-)
1 kommentar:
Vad heter den facebookgrupp du är med i? Jag har försökt söka men inte lyckats hitta någon. Är just nu i stort behov av att prata med någon som förstår. Inte min mamma 82 år som säger "precis så känner jag". Hon har ju inte MS!!!
Skicka en kommentar