I dag är en trötter dag. Känner att jag är på väg in i en fatigueperiod. Det går upp och ner.. ständigt trött, men i bland är det som om jag kommer in i en djup svacka av bedövande trötthet.
Undrar vad det beror på att det blir så.
Är det sommaren, värmen, barnens sommarlov som gjort att jag är här nere på botten och kravlar igen...
Tröttsamt är det. Började med D och C-VITAMIN igen... och modiodal som snälla doktorn har gett mig.
Hjärndimman följer tröttheten oxå. Dimma, ja så kan man verkligen beskriva det. Man fumlar och snubblar över ord, allt känns surrealistiskt. Vet knappt om man drömmer eller vaken. Värst är att samtala med andra människor, som lever i det verkliga eller jag kan kanske säga, det friska "normala" livet.
Många gånger kommer jag inte ihåg vad dom heter. Då menar jag människor som jag pratat med många gånger. Det är så många att minnas och när hjärndimman och tröttheten är ett faktum så blir alla en och samma person. Allt som sägs blir till ett mummel inne i huvudet och jag svävar mellan att vara vaken till att vara på väg att somna.
Man får en känsla av att vara helt borta eller att man är i en annan dimension. Hela tiden detta pågår. Skriker hjärnan i bland till "skärp dig för fan..."
Efter några år och perioder av detta, så förstår man till slut att detta helvete, är permanent. Det bara är så här nu. Jag vet att min hjärna fungerar... fast på ett annat Sätt.
Den funkar bättre, utan höga ljud och intryck. Stress är förödande. Press och att prestera, funkar inte alls. Förväntningar är = stress för mig. Värme gör att hjärnan trycker på paus knappen.
Perioder av det som står ovan, får jag betala för efteråt. Just nu efter sommaren betalar jag med trötthet och svaghet i ben och armar. Hjärnan har nu åkt på semester, utan att ansöka om ledighet. Det finns ingen vikarie att få tag på heller. But I guess Shit happens😁 !
