Julen närmar sig med stormsteg. Det är så mycket jag vill förändra och få klart hemma.
Som vanligt känner jag mig helt under slut. Jag har varit förkyld under nästan hela hösten, nu sitter det i benen och armarna, känner mig skakis, bara jag gör något enkelt. Jag får även kramp i ryggen och höfterna, benen och magen. Sen har vi tröttheten som är olidlig. Tror att mitt nuvarnde hälsotillstånd är en effekt av allt det jobbiga som har varit. I går var jag till graven och tände ljus, det känns så konstigt att se mamma`s namn på gravstenen. Jag stannade länge på kyrkogården och pratade med mina föräldrar. Det var mörkt ute vinden blåste i mina kläder och tårarna trillade ner för mina kinder. Undrar hur allt skulle ha varit om de hade varit i livet nu, friska. Jag hade nog inte haft en blogg. I stället hade jag tagit telefonen och ringt hem, hem till mamma och pappa. När jag hade lagt på luren skulle jag ha haft en känsla av att allt på någotvis skulle ordna sig. En trygghet och ett lugn.
En känsla av tillhörighet, gemnskap och villkorslös kärlek från min barndoms familj är något jag saknar nu. Jag är rotlös och sjuk och svävar runt i ovisshet. Om jag fick önska mig något denna jul, så skulle det vara att få vara liten igen "bara en gång till". Känna doften av såpa och möbelpolish. Följa med pappa i bilen och hämta mormor och morfar, möta farmor och farfar i hallen och försöka lista ut vad som finns i paketen. Jag kan se julbordet och jag kan känna smaken av mammas köttbullar. Allt finns inom mig nu alla minnen från barndommen. Jag har så svårt att förstå att den lilla flickan inom mig är vuxen nu, fri och självständig. Mina barn litar på att jag fattar ansvarsfulla beslut och är en trygg förälder. När hände det ??? Att jag blev vuxen. Hur kan jag fortfarande känna mig liten och osäker. Nu börjar snart ett nytt år med nya utmaningar. Kanske kommer det bättre mediciner, kanske vänder jag atlantångaren själv och kommer till en hälsosammare destination. Mitt liv är mitt och det har jag fått som en gåva av min mamma och pappa, det är dags att göra något bra av det.