Ångest inför byte av broms

Velar fram och tillbaka i tankarna ang bytet av broms, känner oro, tänk om jag inte tål copaxone och varför är det den 13:e i morgon när jag skall byta ??? Jag är redan sönderstucken efter att ha tagit sprutor varannan dag i nästan 3 år och nu skall jag ta en spruta varje dag. Jag har har hört att man kan få bölder av copaxone, min hud som är så känslig för allt.... Om jag fick välja själv, så skulle jag vilja ha den nya bromsen  i tablett form nu. Herregud vad jag kommer att fundera över detta i natt. Hmm vad skall jag göra och varför är jag orolig över att byta.

Byte av bromsmedicin !

Nu på måndag byter jag till ??? Hmm. till en annan sorts broms.
Jag har injicerat betaferon i 2 år och nu är det dags för att byta till copaxone, en spruta som jag kommer ta varje dag istället. Med den nya medicinen kommer jag att slippa influensa biverkningarna.... Vilket gör mig mycket glad. Istället blir jag värre sönderstucken och kan få bröstsmärtor och andningssvårigheter i samband med sprutan och upp till 30 min direkt efteråt. Men tänk om den inte bromsar lika bra ??? Ja den som lever får se ;-)

Vågar jag följa drömmen

I många, alldeles för många år har jag haft en dröm. Jag vill jobba med något eget. Skapa, uppfinna nya saker. Jag gillar inredning och att inreda, jag fullkomligt älskar att studera möbler, olika sammansättningar av inredning, färger, former, konst, arkitektur.  jag vill bygga, måla eller måla om gamla möbler. Ideer har jag i massor. Det stockar sig eller bubblar i min hjärna med saker jag vill få utlopp för.

Jag är skiträdd för att ta steget....... Det känns som om jag skulle kasta mig ut från ett flygplan utan fallskärm.
Vad vet jag om min framtid, men å andra sidan, vad vet du om din ???. Ingen vet igentligen något. Jag vet dock att jag har sämre förutsättningar fysisk, Jag är stresskänslig, trött och har dåligt minne. delar av mitt jag är borta och jag vet inte vilka förmågor mer som kommer försvinna. Jag blir trött och modlös ju mer jag jag sätter mig in i vad det skulle innebära för mig att vara egen. Som sjuk egenföretagare har man  inget skyddsnät. Om jag får ett skov och blir borta en månad eller mer vad händer då ???

Drömmen pockar på ändå, Den hänger på något sätt i hop med mitt livsöde. Om jag inte öppnar denna dörr i mitt liv kommer jag alltid att undra vad som skulle ha blivit, vad som var menat för mig. Öppnar jag den kanske jag kommer att ångra mina beslut genom försämring i min sjukdom. Jag riskerar min familjs trygghet, jag gör något så själviskt som att ge något till mig själv. Jag kommer att ta av min tid med barnen, min små käresta som redan får stå ut med så mycket pågrund av mig.

Jag vill inte vara en bisittare hela livet, jag vill leva fullt ut, jag vill inte vara rädd, känna mig maktlös och bitter.
Jag vill njuta av livet, vara possitiv. Jag vill också Bidraga till familjens lycka och välmående. Jag vill jag vill jag vill.........Men framför allt kanske jag ändå vill kunna säga när någon frågar vad jag jobbar med, att jag har ett jobb.
Min läkare har avrått mig,  jag är rädd . Misslyckas jag kanske mina barn får betala ett högt pris. Varför är alla de stora besluten i livet så svåra att fatta. Jag tror dock att man är sin egen lyckas smed och att livet inte blir mer än vad man gör det till. men ??????????????????????????? faan också va svårt. För väl titta djup i spåkulan i kväll ;-)