I bland känns det allt bra motigt

De senaste dagarna har värmen påmint mig om att jag  aldrig igen kommer att njuta av solen och sommaren som jag gjorde innan ms monstret slog till.
Älskar solen men hatar värmen.  Mina armar och ben blir som spagetti och i huvudet så får jag köttfärssås. 
Jag får panik när termometern visar över 21 plus ute.  Inom mig så kokar det.  Jag drar mig in och undan, svetten forsar och jag måste nog erkänna att jag blir en aning bitter.  Sommaren är ju årets höjdpunkt.
Alla samlar kraft inför vintern. Jag samlar kraft för att orka ta mig igenom dagen.
"Fan oxå"....så där ja, nu var det sagt. Känns lite bättre. Eller så kan jag säga som galenskaparna sjunger "Jag går i däck, men jag kommer upp igen , jag är hårdast utav alla kvinnor och män" ha ha ha, den var väl bra.
Natti natt till er, från en svettig padda med gäddhäng som ligger och kippar efter luft någonstans i mellansverige.